Sveriges Television använder licensmedel för att glorifiera jakt och våld mot vilda djur i serien Jaktliv. Att SVT lanserar en grupp med ekonomiskt intresse av att sälja militanta ”naturupplevelser” och ”jakt för livet”, framstår som en omoralisk produktplacering. Tv-underhållningen landar på ett lågvattenmärke för ett nöje som bygger på dödande av kännande varelser. Vilda djur, som vi andra vill uppleva levande i vår gemensamma natur. Jägareförbundet applåderar det som ”samhällsnytta och rekreation”. FN:s rapport om massutrotningens era inkluderar jakt som direkt exploatering av arter. SVT borde visa hur många svenska jägare som idkar troféjakt utomlands. Det dödsbringande begreppet ”viltvård” säljs som nykolonialism och stimuleras av program som Jaktliv. Frågan går nu till intelligenta personer som Sanna Lundell om ett program kallat Flocken – i det vilda. Vad skulle djuren förmedla om jakt?
Bristen på etik och moral hos de medverkande i programmet är grov, som när en kvinnlig jägare kallar en skadad björn för ”björnjävel”. Björnen jagas av en hund och skadskjuts. När den flyr, beslutar jägarna att ytterligare en jakthund skall släppas för att ”få tryck på björnen”. Vad innebär det att få ”tryck på” en skadskjuten och ångestfylld ungbjörn? Sadism? För att höja spänningen har en kamera fästs på den förföljande hunden. Det perversa dödsfilmandet har vi nu sett ett antal år i samtliga licensjakter på de fridlysta arterna björn, varg och lodjur.
Björnar är skygga för människor, extremt känsliga för stress och kan dö av överhettning om de jagas. Den skadskjutna björnen jagas en och en halv timme av två aggressiva rovdjurshundar innan den skjuts igen. I SVT förskönas alltså ett jaktbrott som enligt svensk jaktförordning om att ”inte orsaka viltet onödigt lidande” borde ha fördömts. ”Onödigt lidande” kan inte avgöras av etiskt obildade eller känsloresistenta nutidsjägare. Drivkraften liknar jakt på människor i krig. Tekniken har utvecklats från krigsindustrin och jakt framstår som ”krigets lillebror”. Användande av en ny typ av aggressiva hundar, suv-bilar och kamouflagekläder förtydligar associationen. Naturen förvrängs till en krigszon och djuren demoniseras som fienden.
Professor Jeff Hearn vid Linköpings universitet framhåller att för att kunna utöva militärt våld är det nödvändigt att avhumanisera fienden. Han tar som exempel den slags skämtsamma jargong som förekommer i besättningar i bombplan för att trivialisera bombandet; ”there goes the cookie”. De döda blir bara siffror i statistiken. Sönderskjutna fåglar som regnar ner från luften i hagelsvärmarna anser Jägarförbundet vara en effektiv och social jaktform.
En före detta professor i veterinärkirurgi, Birger Schantz, sa: ”Att påstå att djuren inte känner smärta efter skottet är cyniskt. Ingen kan säga att ett påskjutet djur inte lider. Vad vi vet är att nervsystemet som uppfattar smärta ser ut ungefär likadant hos alla däggdjur”.
Djurs lidande berör inte jägarkollektivet, som 2019 lobbar för Naturvårdsverkets införande av längre jakttider, pilbågsjakt och fler arter att döda. Djurens förintelse pågår sedan länge men i Jaktsverige bryr man sig inte om FN:s varningar. Förra årets skogsbränder stoppade inga björnjägare eller produktionen av Jaktliv – 300 björnar inklusive digivande honor och björnungar mördades. Djuren har naturligtvis inte tillfrågats om de makabra dödsspelen i deras enda hem, naturen. Program som Jaktliv förtydligar att det är det spänningshöjande dödandet som lockar – inte köttet. Vem äter skadskjutna björnungar?
