1 Polisanmälan

• Brott ska anmälas till polisen. Poliser har även själva en skyldighet att anmäla om de misstänker brott. En förundersökning, eller brottsutredning, ska starta direkt när ett brott kommit till polisens kännedom. Om brottet är av allvarligare karaktär är det en åklagare, i nära samarbete med polisen, som utreder brottet.

2 Misstankegrad

• Hur säkra utredarna är på att en misstänkt är skyldig spelar en central roll i brottsutredningar. Det påverkar till exempel vilka rättigheter den misstänkte har. Alla bevis måste tas i beaktning i utredningen, även om de är till den misstänktes fördel. Om man inte kommer vidare till nästa steg i misstankegraden läggs förundersökningen ner.

Kan misstänkas – den lägsta graden av misstanke, där konkreta bevis saknas. Den som misstänks kan tas i förvar till dess att förhör har skett, men varken husrannsakan eller kroppsvisitering får göras.

Skäligen misstänkt – misstanken är stärkt av konkreta och objektiva iakttagelser eller bevis. Husrannsakan får göras.

På sannolika skäl misstänkt – ett vittne eller teknisk bevisning krävs. Kan häktas.

Tillräckliga skäl för åtal – åklagaren förväntar sig en fällande dom, där det kan ställas utom rimligt tvivel att den misstänkte är gärningspersonen.

3 Frihetsberövad

• Gripen – om det finns skäl att tro att någon begår ett brott kan hen gripas. Hen ska så snart som möjligt förhöras, och efter det beslutas om personen ska anhållas. En person får hållas gripen i max 12 timmar.

Anhållen – en person får anhållas i väntan på att en domstol beslutar om häktning. Senast klockan 12 på tredje dagen efter anhållan måste beslut om häktning tas.

Häktad – om en person på sannolika skäl är misstänkt för ett brott som kan ge minst ett års fängelse, kan åklagaren begära den misstänkte häktad. Häktning beslutas av domstol efter en häktningsförhandling. Under häktningstiden kan den misstänkte få så kallade restriktioner, där hens kontakter med omvärlden begränsas. Även om personen inte häktas kan hen fortsätta vara misstänkt.

4 Väcka åtal

• När förundersökningen är färdig beslutar åklagaren om åtal ska väckas eller inte. Bevisningen måste då vara så pass stark att åklagaren, på objektiv grund, anser att den räcker till fällande dom.

5 Rättegång

• När åtal har väckts väntar en rättegång. Där får åklagaren samt den misstänkte ge sina versioner av vad som har hänt. Även brottsoffret samt vittnen hörs under rättegången.

6 Dom

• När rättegången är slut är det domstolens uppgift att, med hjälp av lagbestämmelser, besluta om vilket straff den misstänkte gärningspersonen ska dömas till om hen anses skyldig. Om brott inte kan styrkas ska personen frias helt.

7 Överklagan

• Efter dom från tingsrätten kan både åklagarsidan och den dömda överklaga till hovrätten. Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva ett mål igen. De fyra anledningarna till att hovrätten beviljar ett prövningstillstånd är:

1. Hovrätten är tveksam till om tingsrätten dömt rätt.

2. Om det behövs för att bedöma om tingsrätten dömt rätt.

3. Om hovrätten behöver pröva målet för att vägleda andra domstolar inför framtida, liknande mål.

4. Andra ”synnerliga” skäl att pröva överklagandet finns.

Efter dom från hovrätten kan man överklaga till Högsta domstolen. Men då räcker det inte med ett påstående om att hovrätten har bedömt felaktigt. Prövningstillstånd från Högsta domstolen ges nästan enbart i fall där beslutet kan ge ledning för hur andra liknade fall ska bedömas (så kallat prejudikat).

Källor: Brå, Polisen, Sveriges domstolar, Åklagarmyndigheten