DEBATT Förra måndagen träffade inrikesminister Mikael Damberg flera aktörer som berörs av den nya datalagringslagen – telekomoperatörer, polis och tillsynsorgan. Märk väl vilka som inte var närvarande – medborgarna och deras intressen.
Eftersom vi inte fick närvara vid mötet och inte har fått komma med åsikter under lagstiftningsarbetet borde det falla på oberoende journalister att representera oss och bevaka datalagringen. Och ja, Sveriges radio bevakade mötet och skrev en artikel om det. Tragiskt nog lät Sveriges radio bli att kritiskt granska regeringens linje.
SR gör tre fundamentala misstag i sin artikel om den nya datalagringslagen.
Första misstaget: SR skriver i sin artikel att EU-domstolens upprivande av datalagringen innebar stora konsekvenser ”för både polisen i dess brottsbekämpning, men också för Säpo i kampen mot terrorism”. Men det finns ingen grund för detta, mer än regeringens påståenden. Otaliga utredningar av datalagring har gjorts de senaste 15 åren i flera EU-länder, men fortfarande kan ingen visa på någon form av samband mellan datalagring och fler uppklarade brott. I utredningen bakom regeringens förslag till datalagringslag stödjer man sig på en studie som EU-kommissionen gjorde 2005 – innan datalagringen trätt i kraft!
Andra misstaget: SR skriver att den nya datalagringslagen ”anses ligga i linje med EU:s krav på skydd av den personliga integriteten togs fram”. Vem anser detta? Vi får inte veta.
Tredje misstaget: Vi får i nästa stycke i SR:s artikel veta hur man menar att den nya lagen ska skydda den personliga integriteten och följa EU-domstolen: att lagringen ”är begränsad till ett antal uppgiftsslag”. Det är regeringens linje att detta gör lagringen förenlig med EU-domstolens utlåtande.
Problemet med detta är vad EU-domstolen faktiskt sagt. Lagen måste innehålla tydliga regleringar av omfattningen av övervakningen, ”så att de personer vars uppgifter har lagrats” skyddas från eventuellt missbruk. Domstolen säger också att begränsningarna av övervakningen måste ”klart avgränsa åtgärdens omfattning och […] den berörda personkretsen”. Kanske tydligast är EU-domstolen när den säger att all datalagring måste riktas mot ”en personkrets vars uppgifter kan avslöja en […] koppling till grov brottslighet”.
Det är omöjligt att misstolka detta till att domstolen skulle vara primärt intresserade av vilka uppgifter som lagras, snarare än vilka personer som övervakas. Att regeringen gör det torde bero antingen på inkompetens eller en vilja att ignorera EU-domstolen.
När regeringen försöker införa ineffektiv massövervakning av samtliga medborgare i strid med Sveriges högsta juridiska instans, då borde SR som public service stå på medborgarens sida genom kritisk granskning. Allt annat är ett svek mot deras journalistiska uppdrag.
