DEBATT Ivar Arpi började sin politiska bana som vänsterkollektivistisk antiglobalist och utvecklades senare till en högerorienterad sådan. Okej, människor förändras med tiden. Det tråkiga är när förändringens innehåll inte förändras särskilt mycket. Till skillnad från 1990- och 2000-talet när ”nyliberalismens fel” handlade om ekonomi, klimat och jämlikhet ligger fokuset i dag på invandring, islam och identifikation.
Globalism handlar i grunden om global liberalism, det vill säga att man främjar fria flöden av ekonomi, teknologi och människor. Här uppstår dock även en sorts borgerligt dilemma.
Globalister kan vara alla från nyliberaler och liberalkonservativa till demokratiska socialister och ekologister, medan nationalister kan vara alla från regressiva socialdemokrater och konservativa liberaler till högerkollektivister och renodlade nationalister.
Problemet blir när man från borgerlig sida använder begreppet globalist i negativ mening – hur enas i ekonomiska frågor om man utgår ifrån att globalism är något dåligt och antiborgerligt?
En annan intressant aspekt är att EU kritiseras från höger för att vara ett globalistiskt projekt. Det är en sanning med modifikation eftersom olika idéer har spelat roll. Den inre marknaden formades på basis av inspiration från den amerikanska, men marknadens utveckling under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet handlade om mer än ekonomi.
Men det var fler jurister än ekonomer som deltog i marknadens utveckling, bland annat för att det handlade om att bestämma sociala regler och miljöregler för att kunna motivera marknaden för fler i dåvarande Europeiska gemenskapen. Dessutom handlade den fria rörlighetens införande om utvecklingen av EU-medborgarskapet i samband med Maastrichtavtalet under 1992–1993.
I samband med den ekonomiska utvecklingen uppstod även diskussioner om invandring, både arbetsrelaterad och humanitär. Människor lockas att komma till EU av olika skäl, principiellt för att de ser EU som en berättelse och inspiration för välstånd, självförverkligande och frihet. Det gör också i sin tur att många som kommit till EU som flyktingar och asylsökande i dag är medborgare.
Det som hände under 2015–2017 var till en stor del en politisk kris och inte en flyktingkris i första hand. Regeringar och ledande politiker i både Centraleuropa och Nordeuropa misslyckades med att stå för värderingar som unionen vilar på.
Personligen anser jag inte att indragna EU-fonder till regeringarna, som i Budapest, är den optimala lösningen. Samtidigt är det viktigt att konstitutionen respekteras med tanke på a) det mellanstatliga beslutet att omfördela flyktingar och asylsökande och b) att EU-fonder inte ska hamna i korruption.
Bidragen finns till för att bland annat utjämna ekonomiska skillnader och skapa jobb samt till integration av flyktingar. Inte för korrupta partier och politiker, som i sin tur använder rädsla, rasism och kulturism riktad emot flyktingar och muslimer för att hålla sig kvar vid makten.
Som historiken Yuval Harari skriver i sin senaste bok 21 lessons for the 21:st century är EU världens största mångkulturella experiment på basis av liberala och universella värderingar. Det gör att europeisk konstitutionalism och tillika berättelser om europeisk identifikation är baserade på frihet, mänskliga rättigheter, rättsstyre, medborgerlighet, kosmopolitisk samhällssyn.
Kan EU, på basis av dessa värderingar, gemensamma institutioner och europeisk kulturell pluralism, lyckas hantera frågor om humanitär migration, så kan det också leda till fredligare och friare global utveckling. Det finns mycket som kan bli bättre och det är roligare när fler kan vara involverade i utvecklingen.
