I juni förra året skickade Ingrid Eckerman och nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! ut meddelandet ”DE FÅR INTE ENS SKOLLUNCH” efter att de insett att många ensamkommande riskerade att svälta under sommaren.

Strax före midsommar i fjol blev det tydligt att många som sökt om uppehållstillstånd enligt den så kallade nya gymnasielagen, ett tillägg till den gamla gymnasielagen, inte skulle få ekonomiska bidrag under tiden de väntade på ett nytt beslut.

Den nya gymnasielagen skulle ge 9000 ungdomar som fyllt 18 år under asylprocessen och fått avslag på sin ansökan en ny chans till uppehållstillstånd på grund av studier. För att omfattas behövde man ha registrerats som asylsökande senast den 24 november 2015, väntat minst 15 månader på beslut och fyllt 18 år innan första avslaget. Ansökningsperioden var från den 1 juli till 30 september 2018.

I dag har runt 6500 ungdomar fått uppehållstillstånd genom den nya gymnasielagen. Inte 9000 som Migrationsverket antydde. Minst lika många till riskerar deportation, eftersom de inte omfattas av varken den nya eller gamla gymnasielagen.

– Sammanlagt är det 9000 ungdomar som riskerar att deporteras till ett land i konflikt där många aldrig varit. De flesta blir kvar i Sverige, säger Ingrid Eckerman.

Ingrid Eckerman uppmanar nu civilsamhället att organisera sig inför sommaren. Förutom att vara drivande i Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! är hon engagerad i föreningen Stöttepelaren som startade hösten 2017. De har fått in över en miljon kronor som kommer fördelas till runt 20 lokala nätverk i sommar, men mer skulle behövas. Mat och kort till kollektivtrafiken är högsta prioritet.

– Jag hoppas att civilsamhället ska fortsätta ställa upp. Att fler ska erbjuda sin hjälp, en madrass på golvet eller mat, säger Ingrid Eckerman.

Den nya gymnasielagen har kritiserats hårt för att inte fungera i praktiken. Många väljer efter avslag att gå under jorden eller försöka i ett annat EU-land. Något Ingrid Eckerman, som har haft nära kontakt med flera ungdomar de senaste åren, har märkt av.

– Det är lite upp och ner idag. En pojke som bott här i två år ska åka i dag, till Portugal. Han får inte stanna i Sverige och ger upp, säger hon.

Anders Fänge är styrelseledamot på Svenska Afghanistankommittén (SAK). Han menar att förklaringen till att de ensamkommande afghanerna hellre blir papperslösa i Sverige än i Kabul är flera. Några är skammen att misslyckas, säkerhetsläget och bristande möjligheter försörjning i Afghanistan.

– Det är inte sant som det ibland sägs – att de skickas till en säker död – men de utsätts för oacceptabla risker. De som saknar nätverk kommer hamna på gatan. Staten i Afghanistan fungerar inte och det finns inget socialkontor som tar emot grabbarna när de kommer tillbaka, säger Anders Fänge.

Ingrid Eckerman anser att det saknas politisk vilja att hjälpa gruppen ensamkommande från Afghanistan. Vänsterpartiet är numera det enda partiet som är för amnesti och i sommar förlängs sannolikt den tillfälliga, strikta asyllagen.

– Det handlar enbart om vilja och tyvärr saknas den idag, säger Ingrid Eckerman.

Den ekonomiska, politiska och sociala situationen i Afghanistan är osäker. Afghanistan är ett land i krig och det finns en stor risk att det blir ännu värre, menar Anders Fänge från SAK.

Antalet civila dödsoffer växer och både IS och talibanerna finns i landet. Enligt en rapport från FN:s livsmedelsorgan FAO i maj är matsituationen i landet osäker, till följd av bland annat torka och konflikt.Särskilt för den som saknar nätverk i Afghanistan, liksom många av de som kommit till Sverige, är riskerna stora. De som anlände 2014 och 2015 har också hunnit etablera sig väl och sköter sig bra, enligt Fänge.

– Personligen anser jag att det är så pass osäkert i landet att jag menar att man borde ge en allmän amnesti för den gruppen, säger Anders Fänge.