Pressfriheten och de fria medierna är på många håll i världen hotade. De 180 länder som ingår i Reportrar utan gränsers årliga pressfrihetsindex markeras i skalan vitt, gult, orange, rött och svart. Vitt och gult symboliserar bra eller tillfredsställande pressfrihet. I år är bara 24 procent av länderna vita eller gula, ner från 26 procent i fjol.

– Mindre än en fjärdedel av jordens länder har en bra eller tillfredsställande situation för pressfrihet. Men det är inte så att länderna som är på den svarta delen av spektrat, i en mycket dålig situation, ökar. Utan det som ökar är mellanskiktet där situationen är problematisk eller dålig, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränsers svenska förening.

Utveckling som sticker ut

USA och Etiopien är de två länder som sticker ut mest i Reporter utan gränsers årliga pressfrihetsindex, menar Erik Halkjaer. De har båda närmat sig färgskalans mitten, mot en problematisk situation. De klättrar dock från olika håll.

– USA har alltid legat i den tillfredsställande gruppen, de gula länderna, men i år har man halkat ner till de orangea länderna med en problematisk situation. Och då är det många som frågar sig, att vadå, CNN, New York Times, Washington Post – det här landet är ju demokratins förebild, hur kommer sig detta?

– Men det handlar om en utveckling som vi sett under åren med Donald Trump som president. Som den främsta förebilden för sitt land attackerar han offentligt media, utmålar media som folkets fiende och kastar ut journalister från Vita husets presskonferenser. När attacker sker mot journalister och medier tar Trump inte pressfriheten i försvar utan låter det bara ske och talar om ”fake news”. Han skapar en situation där det är helt okej att misstänkliggöra journalister och ifrågasätta pressfriheten. Det gör att nästa steg i utvecklingen är att hot mot journalister och redaktioner i USA ökar. Allt fler redaktioner i USA har blivit hotade, via brev, sociala medier eller på andra sätt. Och förra året gick det också in en man på tidningen Capital Gazette och sköt ihjäl fyra journalister och en medarbetare. Den här utvecklingen visar på hur man rasar från en tillfredsställande situation till en där det är problematiskt.

Men, tillägger Halkjaer, det innebär inte att USA inte har kvar de här stora medierna som gör fantastisk journalistik som hela världen kan ta del av. Han poängterar även att USA fortfarande är en fungerande rättsstat.

– Om någon hotar eller dödar en journalist, eller på annat sätt skadar pressfriheten, så ställs man inför rätta och döms, säger Erik Halkjaer.

Klättrar från motsatta håll

Motsatt utveckling syns i Etiopien. Samtidigt som USA gått från en tillfredsställande till problematisk situation, närmar sig Etiopien det problematiska från vad Erik Halkjaer kallar för en jättedålig situation. Bakom utvecklingen finns liknande orsaker: starka och frispråkiga ledare.

Etiopien valde våren 2018 premiärministern Abiy Ahmed som premiärminister och under sitt knappa år vid makten har han öppet försvarat pressfriheten.

– Exakt samma sak som i USA, fast omvänd, pågår i Etiopien. Där han man en ny premiärminister som offentligt går ut och säger ”vi måste försvara pressfriheten, jag öppnar alla fängelser och släpper ut alla journalister som suttit i fängelse”. Han har gått igenom befintliga lagar och sagt vissa måste ändras för att de är ett hot mot pressfriheten och journalister.

– Sen ska ju lagförändringarna tröskas igenom parlamentet innan de aktualiseras. Men Etiopiens nya premiärminister visar öppet och tydligt utåt, som landets främsta makthavare, att han försvarar pressfriheten och fördömer attacker mot den.

Tidningen QZ rapporterade den första december 2018 att det inte längre fanns en enda journalist som satt instängd i landet på grund av sitt yrke längre. Det ska enligt QZ och Committee to Protect Journalist’s rapport inte ha hänt sedan 2004.

– Det finns dock många problem kvar i Etiopien. Men det är det land som ökar mest på pressfrihetsindexet och hoppar 40 platser sedan förra året. Gabon och Tunisien är andra som gått framåt, säger Erik Halkjaer.

Politiskt klimat avgörande

Det politiska klimatet och vilken ställning makthavare tar för pressfrihet är avgörande. I Europa har pressfriheten under en längre tid blivit sämre. Morden på maltesiska Daphne Caruana Galizia 2017 och den slovakiska grävande journalisten Ján Kuciak och hans fästmö Martina Kušnírová 2018 är två kända exempel. De arbetade båda med att granska makteliter och korruption.

– Framförallt i Centraleuropa, i Ungern, Polen, Slovakien och Malta går utvecklingen bakåt. Länder blir allt sämre och journalister har dödats på grund av sitt arbete. I Europa är det framförallt grävande journalister som har mördats, vilket är anmärkningsvärt. Det är inte enstaka fall utan flera olika fall. Det tyder på att man har kommit något på spåren som är så pass skrämmande att någon är beredda att ha ihjäl en för det. Då har vi också kommit närmare korruption, politik, affärsmän och företagare, säger Erik Halkjaer.

Syre: Så du menar att det i andra delar av världen ser annorlunda ut?

– Ja, i andra delar av världen är det vanligare att det handlar om journalister som är öppet kritiska, gör en granskande intervju eller skriver kritiskt om makthavare. Det är klart att grävande journalister där också är utsatta. Men i Europa är skillnaden att vi har haft en så pass bra situation gällande pressfrihet att när det nu blir dåligt beror det på makthavare som är mer auktoritära och har en mer hänsynslös syn på hur man hanterar dålig press, säger Erik Halkjaer.

I Ungern regerar den auktoritära Viktor Orbán med en stil som liknar Trump i USA. Orbán har hittat sätt att ta över nästan all media. Flera hundratals journalister har de senaste åren avskedats eller själva sagt upp sig. För de som måste ha ett jobb är det enda alternativet att stanna, men följa de av president Orbán bestämda reglerna för rapporteringen.

– Jag tror det rör sig om runt 500 olika medier som har kommit överens om att rapportera för statens bästa. Man har alltså kommit överens om att inte kritisera regeringen, säger Erik Halkjaer.

När Slovakien i mars i år valde Zuzana Čaputová till president har många bedömare sagt att det är en motreaktion och en väg bort från den korrupta bana som landet varit inne på, vilken ledde till mordet på den grävande journalisten Ján Kuciak. The Guardian skrev den 13 april att Zuzana Čaputová var ”den spirituella liberalen som besegrade populisterna” och hon var efter mordet på Ján Kuciak en av de som protesterade öppet.

”(…) hon tog sig ut på gatorna tillsammans med tiotusentals andra som protesterade mot regeringen efter att den grävande journalisten Ján Kuciak och hans fästmö Martina Kušnírová sköts ihjäl i februari 2018”, skriver The Guardian.

Demokratin monteras ned

Globalt sett pratar Reportrar utan gränser om ett ”rädslans klimat” som växer, trots att det även finns positiva gränder i vissa delar av världen. I pressmeddelandet som skickades ut när året index offentliggjordes  står det att ”Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2019 visar att fientlighet, hat och våld mot journalister har skapat ett klimat präglat av rädsla. Det finns inte längre några gränser för vilka metoder som används för att straffa journalister som står upp mot makthavare”.

– Man har skapat ett klimat för journalister där rädsla styr. Man riskeras att utsättas för hot, trakasserier eller i värsta fall dödas. Innan du skriver den där artikeln, eller sänder det där reportaget så tänker du, din ansvariga utgivare eller redaktör en gång extra: men vänta nu, vad får det här för konsekvenser? säger Erik Halkjaer.

Kritiska granskningar får kliva åt sidan för sådant som kan publiceras utan risk. Erik Halkjaer tycker att man ska vara orolig för utvecklingen. Tonen mot journalister blir allt mer aggressiv, som i Frankrike där både de protesterande gula västarna och polisen har attackerat media på gatan.

– Vad är nästa steg? Det är inte lika självklart längre att få vara i fred som journalist och sköta sitt jobb ute på fält. Föraktet mot media växer och det kommer någonstans ifrån. Där är det oerhört viktigt att politiker tar ställning och försvarar journalisterna. De är en del av en demokrati och pressfrihet är extremt viktigt för att den ska fungera, säger Erik Halkjaer.

I Centraleuropa syns en kraftig försvagning av det demokratiska samhället i och med allt mer auktoritärare ledare.

– Det handlar inte bara om pressfrihet. Civilsamhällets utrymme begränsas också, pressfrihetens tillbakagång är bara en liten del av en större samhällsförändring.

Kommissionär för pressfrihet

Skandinavien och Sverige ligger alltid i toppen av de länder med bäst pressfrihet. Att Sverige i år halkat ner till tredje plats och hamnar efter Finland är inte något som egentligen betyder att det försämrats, utan att Finland gjort framsteg. Utmaningar med ägarkoncentration är dock någonting som kan äventyra mediernas mångfald även i Skandinavien och Sverige. Hot och hat mot journalister rapporteras också allt oftare.

Inför det stundande EU-valet har Reportrar utan gränser sammanfattat tio punkter med förslag till EU-parlamentet. Det har skickats ut till topp-tre kandidaterna till samtliga riksdagspartier och Fi . Överst på listan står det att man vill tillsätta en ny kommissionär med ansvar för pressfrihetsfrågor. Syftet är att förbättra skyddet för pressfriheten i Europa och kunna anmärka på och följa negativa utvecklingar inom EU. Det kan också handla om att kartlägga ägarförhållanden och mediernas mångfald.

– Vi vill att man tillsätter en EU-kommissionär med ansvar för pressfrihet. Det finns i nuläget inte någon i EU-kommissionen som har ansvar för pressfrihetsfrågor utan det bara förutsätts att det ska funka. Men det gör det ju inte. Någon behöver arbeta med de här frågorna dagligen, säger Erik Halkjaer.