DEBATT Italien skapade förra veckan stor upprördhet bland EUs ledare genom att ingå ett separat handelsavtal med Kina om den så kallade Nya Sidenvägen då Xi Jinping träffade Italiens premiärminister Giuseppe Conti. Macron och Merkel säger att européerna gärna vill skriva under avtal med Kina men att det skall ske i samlad enighet. Macron har uppmanat Kina att respektera Europeiska unionens enhet och även om EU är positiv till Sidenvägen, måste ett avtal leda till ömsesidigt win-win.
Italiens premiärminister Conti menar att avtalet kommer att leda till investeringar för 2 miljarder Euro och i förlängningen en tiodubbling upp till 20 miljarder Euro för Italien. Italien har redan en belåning på 130% av BNP och har behandlats förödmjukande av EU, speciellt Tyskland och Frankrike som via ECB styrt över Italiens ekonomi och interna angelägenheter. Den ilska som Merkel och Macron orsakat i Italien kan säkert bidragit till att de gick en egen väg gentemot Kina och splittrade EU enigheten. Men händelserna i Italien har satt ljuset på det projekt som Kina driver på och som i alltför liten grad uppmärksammats i EU-debatten och i Sverige .
Vad är nu Nya Sidenvägen eller Belt and Road Initiative, BRI, som det kallas? Det är ett projekt som startats av Xi Jinping som innehåller investeringar i nya handelsleder mellan Kina och Europa samt andra länder i Asien och Afrika. The Road är en sjöfartsled via Indien och Afrikas Horn, genom Suezkanalen till Medelhavet och Europa. The Belt är väg- och järnvägsförbindelser landvägen via länder i Asien från Kina som landar i Östeuropa. Det handlar om järnvägar på 1000-tals mil. Projektet kommer även att innehålla utveckling av flyget i området och inte minst pipelines för att förse Kina med olja och gas (LNG).
Även dammanläggningar för hydroenergi finns med. Projektet kan bli ett av de största infrastrukturprojekten i världshistorien, handelsleden innebär samarbete mellan 68 länder, bestående av 65% av världens befolkning och 40% av världens BNP. Totalt kan projektet komma att landa på 4 biljoner $US.
Men BRI innehåller också ömsesidiga förhandlingar och avtal om investeringar i de länder som ligger utefter vägen, detta innebär handelsavtal och lån samt investeringar i dessa länder. Kina har kritiserats för att inte enbart ha ekonomiska och handelsfrämjande skäl till investeringarna. I vissa fall ges lån mot att viktiga inhemska infrastrukturer sätts i pant, vilket Sri Lanka bittert fått erfara – när inte lånen kunde betalas övergick Hambantotahamnen i kinesisk ägo. Efter avtalet med Italien kommer BRI att ansluta i hamnarna i Trieste och Genua, härigenom kommer Kina att få en ingång direkt in i Europa för handel.
BRI som är ett infrastrukturprojekt för kommunikation och handel kommer att ha avgörande betydelse för regionen, inte minst kommer den ekonomiska aktiviteten att stimuleras, så att många människor kommer att lyftas ur fattigdom i regionen, men samtidigt kommer klimat och miljöavtryck att accentueras. Tågförbindelser och även hamnar och fartygsleder är miljövänliga men ökad energiförbrukning med oljepipelines och LNG är motsatsen. Att redovisa en MKB (Miljökonsekvensbeskrivning) av BRI-projektet vore önskvärt, men det låter sig kanske inte göras i en handvändning. BRI är ett projekt i en storleksordning som ensamt kan influera hela världsutvecklingen i hållbarhetsaspekt. Det har uppskattats att för att klara klimatmålet på 2 grader kan vi fortsätta använda fossila bränslen och släppa ut CO2 i atmosfären inte mer än 20 år till. Med det gigantiska BRI-projektet har det beräknats att världshandeln skulle kunna öka med 10% och i samband därmed kan antas även en motsvarande ökning av BNP och utsläpp av GHG (Green House Gases). Denna ökning innebär att vi får dra bort två eller fler år av de redan alltför få år som återstår av fossileldade utsläpp tills vi måste vara fossilfria på jorden.
Det är förvånande att en av de största frågor som kommer att få genomgripande inflytande på utvecklingen inom EU i framtiden inte debatteras. Nu måste media lyfta frågan så att våra politiker får redovisa hur EU skall ställa krav på projektet och kunna göra något bra av detta både för handel och för miljön för kommande generationer.
