Under andra halvan av 1100-talet började den gotiska stilen slå igenom bland franska kyrkobyggen. Notre-Dame i Paris blev en av de viktigaste representationerna av den.

– Den gotiska stilen var något som utvecklades i medeltida Frankrike. Man tenderar att glömma bort hur viktig den gotiska stilen är. Den demonstrerar genialitet i ingenjörskapet under den medeltida perioden, säger Renee Kohler-Ryan, professor vid University of Notre Dame i Australien, som studerat den nu eldhärjade katedralen.

– Det känns som att jag har förlorat en familjemedlem. Det är en konstig känsla när man känner till dess signifikanta betydelse i den här vackra och viktiga europeiska staden.
Notre Dame, eller Notre-Dame, betyder vår fru och syftar på Jungfru Maria i den kristna tron.

Katedralen Notre-Dame karakteriseras av strävbågar, som krävde mycket kunskap av byggarna om sättet som vikt behöver fördelas från väggarna till utsidan.

– Det tillåter, som i andra gotiska kyrkor, väggarna att bli väldigt höga och låta ljuset flöda in genom stora fönster.

Stora glasfönster

Strävbågarna ser ut som vingar som sträcker sig ut på sidan av byggnaden. De adderades på 1250-talet.

– De gör att stenarna som du ser på väggarna från insidan inte behöver göra lika mycket jobb utan du kan i stället ha dessa vackra färgade glasfönster, det är därför det var så mycket glasarbeten under den gotiska tiden.

Ett nyckelkännetecken för katedralen är de stora, runda rosettfönstren.

– Det finns en stor oro för att den ska ha skadats irreparabelt, säger Kohler-Ryan.

Den gotiska stilen ersatte den tyngre, solida romanska arkitekturen i Europa. Även den traditionen finns representerad i Notre-Dame, i synnerhet i stenentrén och symbolerna som smyckar den.

– Det finns också vackra träskulpturer i korområdet, i bakre delen av kyrkan, som har konstnärligt värde och som antagligen har förstörts.

Flera ombyggnader

Stora kyrkobyggnader kopplades ofta till en speciell relik, i Notre-Dames fall en del som sägs komma från Jesus törnekrona, som enligt den kristna tron placerades på hans huvud vid korsfästelsen.

Notre-Dame blev en pilgrimsplats för dem som ville visa vördnad för reliken. Det blir ganska signifikant just den här veckan mot påsk, eftersom man minns tillfället där törnekronan placerades på Jesus huvud.

Notre-Dame-bygget liknar enligt Renee Kohler-Ryan många andra gotiska kyrkor som uppfördes under den här tiden, där föregångaren sägs vara klosterkyrkan Saint-Denis i norra Parisförorten med samma namn.

Liksom många andra kyrkobyggnader har Notre-Dame gjorts om flera gånger, bland annat insidan som förändrades på 1600-talet, och en rekonstruktion på mitten av 1800-talet. Under franska revolutionen slogs skulpturer på västfasaden som föreställde kungar sönder.

Bygget pågick i generationer

Att påbörja bygget av konstruktionen var en enorm ansträngning som krävde hantverkare med kunskap inom många olika områden – som stenhuggare, murare, byggmästare, glasarbetare och snickare.

Det var ett samarbete mellan de som var bäst inom sina områden. En orsak till att det tog väldigt lång tid att bygga var att man var tvungen att ta paus under vintrarna. Till skillnad från nutida byggarbeten så tog det flera generationer, så katedralbyggandet blev verkligen en del av samhället. Man kan föreställa sig att en farfar lade grundstenen och hans barnbarn så småningom fortsatte med arbetet, säger Kohler-Ryan.

TT: Vad tror du krävs för återuppbyggandet?

Det har att göra med hur vi ser på kyrkobyggandet i dagens samhälle. Det finns kanske en möjlighet att bygga upp katedralen igen i gotisk stil, men med dagens kunskap, teknik och kanske till och med i nya innovationer inom stilen.