Vi befinner oss i den malaysiska delstaten Sabah på norra Borneo. Vi färdas genom vad som verkar vara oändliga palmoljeplantager i olika stadier av tillväxt – mil efter mil med oljepalmer på marken som för inte så länge sedan täcktes av regnskogar.

– Oljepalmsindustrin, i kombination med vanligt skogsbruk, har haft en enorm inverkan. Förstörelsen har varit massiv, säger Glyn Davies, naturskyddsexpert och biolog vid Världsnaturfonden (WWF) i Malaysia till TT:s utsände.

För många djurarter har skövlingen inneburit en katastrof. Studier visar att det finns runt 150 däggdjursarter och 220 fågelarter i en jungfrulig regnskog på Borneo. Nästan alla dessa försvinner när skogen huggs ner och ersätts med oljepalmer. Bara ett tiotal däggdjursarter och uppemot 20 fågelarter klarar av att leva och fortplanta sig bland palmerna.

– Fast vissa råttor trivs extremt bra på plantagerna, vilket gör att en del ormar och varaner klarar sig utmärkt, säger Davies.

Sämre har det gått för de flesta av de stora däggdjur som gjort faunan på Borneo berömd i omvärlden, som trädleoparden och borneoorangutangen. De kan inte leva i oljepalmsplantager.

Dvärgelefanter

I dagsläget finns cirka 11 000 orangutanger kvar i Sabah. På hela Borneo – de två malaysiska delstaterna Sabah och Sarawak plus den indonesiska delen av ön, Kalimantan – finns enligt mycket osäkra uppskattningar 105 000 orangutanger. Det kan låta betryggande, men är en kraftig minskning från det ursprungliga antalet.

Det enda av de stora däggdjuren som delvis tycks kunna leva bland oljepalmer är den märkliga dvärgelefanten, en underart av den vanliga asiatiska elefanten. Den är världens minsta elefant med en vikt på ”bara” 1,5-2 ton.

Dvärgelefanterna har en mycket begränsad utbredning. Hela världspopulationen, drygt 2 000 individer, finns i sydöstra Sabah.
Vi stöter på några av dem på en plantage. De rör sig relativt obekymrat i närheten av människor, ett säkert tecken på att de inte utsatts för förföljelse, Av allt att döma kan de livnära sig på de mjuka och lättuggade skotten från palmbladen.

Men elefanterna rör sig över stora områden och några av deras vandringsvägar är i fara på grund av plantagerna. Därför försöker man nu hålla en korridor öppen för de stora djuren mellan två regnskogsområden. Det innebär att forskarna samarbetar med plantageägarna.

– Vi försöker återskapa den naturliga vegetationen i korridoren, säger Cheryl Cheah Phaik Imm, biolog som följer elefanterna med sändare.

Hoppet växer

Frågan är hur framtiden ser ut. I nuläget är 26 procent av Sabah skyddat i nationalparker och reservat. Målet är att komma upp i 30 procent. Dessutom finns ett stort antal så kallade skogsreservat där skogsbruk bedrivs. De täcker 20 procent. Det innebär att cirka 50 procent av de ursprungliga skogarna återstår, även om bara en bråkdel av dem är helt opåverkade. Situationen är likartad över hela Borneo.

– Vi vet inte hur många arter som är hundraprocentigt beroende av helt opåverkad regnskog. De kanske redan har försvunnit, utan att vi lagt märke till det, säger Glyn Davies.

Han tror dock att orangutangerna, trädleoparderna och de andra arterna kan överleva om den återstående skogen får vara kvar.

Stopp för fler olepalmer

Malaysias regering har nyligen tagit ett hoppingivande steg. Inga fler oljepalmsplantager får anläggas i landet i fortsättningen. Det som redan har anlagts får räcka, och återstående skogar ska bevaras.

– Om det fungerar behöver vi inte förlora fler orangutanger, säger Glyn Davies.

I den nya naturdokumentären Our Planet, som WWF varit med om att producera, framhålls att den nya utvecklingen innebär att vi kanske ser ett ljus i slutet av tunneln. Skövlingen har avtagit och den palmolja som nu produceras kanske vi kan leva med.

Det finns visserligen så kallad certifierad palmolja, och naturvårdarna framhåller att certifieringen är värdefull. Men den är inget substitut för vanligt naturskydd.

– Man kan inte bevara något i en oljepalmsplantage, oavsett om den är certifierad eller ej, säger Glyn Davies.