Allt fler städer låter ordningsvakter patrullera allt större områden och allt större resurser avsätts för ordning och säkerhet. Lokala politiker känner sig tvungna att handla när polisen inte räcker till, men här finns också stark kritik mot att kostnaden flyttas från staten till kommuner och regioner.
– Om polisen har så stora problem att vi är på väg mot en väktarstat i delar av Sverige så är det dags att dra i nödbromsen, säger Kristoffer Tamsons, trafikregionråd i Stockholm.
Region Stockholm har nyligen tecknat ett nytt avtal med två vaktbolag värt runt 500 miljoner kronor över flera år. Regionen spenderar årligen mellan 250 och 300 miljoner kronor på trygghet och säkerhet. Ordningsvakter och trygghetsvärdar i tunnelbanan står för en stor del av kostnaden, något som Kristoffer Tamsons är starkt kritisk till.
– Vi har tagit över det som egentligen är polisens arbete. Vi arbetar förebyggande, men vi är många gånger både den första och sista linjen mot ordningstörningar, våld och droger, säger han.
Det kan inte vara rätt att vi monterar ner ordningsmakten så att kommuner, eller som i det här fallet landstinget, måste ta över ansvaret.
Allt mer pengar
Att kommuner och regioner lägger allt mer pengar på, som det heter, ordningskapande åtgärder är en trend som märks på många håll i landet. I Uppsala finns Sveriges största så kallade LOV 3-område, alltså ett område som utgör geografisk gräns för ordningsvakters befogenheter. Det täcker stora delar av stadens centrum, men Erik Pelling (S), ordförande i kommunstyrelsen, vill göra området större.
– Vi hade sett ett minskande antal poliser under en lång tid och då var vi tvungna att sätta in en insats i väntan på fler poliser. Det här kan aldrig vara tänkt som en permanent lösning, men vi ser att det är uppskattat av Uppsalaborna och att det ökar tryggheten, säger Erik Pelling.
I Uppsala patrullerar fyra ordningsvakter centrum och ytterligare två har ett uppdrag i stadsdelen Gottsunda. Kostnaden för vakterna uppgår till runt 5,5 miljoner kronor per år.
Det låter kanske inte så mycket ur ett nationellt perspektiv, men med 5,5 miljoner kan vi göra mycket förebyggande arbete, till exempel i våra ungdomsjourer, säger Pelling.
"Behovet finns"
När Göteborgs kommun ansökte om ett stort LOV 3-område fick man nej från polisen, men ärendet har överklagats och kommunstyrelsens ordförande Axel Josefsson anser att det behövs. Han tar som exempel den stora gallerian Nordstan i centrala Göteborg. Inne i Nordstan finns ordningsvakter, men deras möjligheter att göra ingripanden försvinner utanför köpcentrets väggar.
– De kan inte göra någonting om en person springer ut på torget. Vi ser att behovet finns där och med den polisbrist vi har i dag så blir det här ett gott komplement, säger Axel Josefsson.
Totalt spenderade Sveriges kommuner nära 995 miljoner kronor på upphandlingar av säkerhetstjänster under 2017, det senaste år för vilket det finns statistik. Motsvarande kostnad för regionerna var samma år 669 miljoner kronor.
Såväl socialdemokraten Erik Pelling som moderaten Axel Josefsson poängterar att deras insatser bara ska vara ett komplement till polisens arbete och säger att de är måna om att kommunen inte tar över statens uppgift. Samtidigt grundar sig initiativen i en upplevelse av polisens arbete inte räcker till.
– Vi offrar något för att möta upp där staten inte riktigt har tagit sitt ansvar, säger Erik Pelling.
Det gör ont
Rikspolischef Anders Thorberg är väl medveten om utvecklingen och säger att det skär i polishjärtat när bristande resurser tvingar myndigheten till svåra prioriteringar.
Jag tycker att det gör ont. Det finns vissa tillfällen då det är bra med ordningsvakter, som när det är speciella evenemang, men att patrullera gator och torg är polisens uppgift, säger han och fortsätter:
När vi växer nu sakta men säkert så ska vi se till att placera ut så många poliser som möjligt lokalt, så nära människor som möjligt.
I Uppsala är satsningen på fler ordningsvakter tänkt att vara tillfällig, men Erik Pelling säger samtidigt att han inte tror att problemen med ordningsstörningar kommer att försvinna över en natt.
Kristoffer Tamsons har ett råd till sina politikerkolleger i kommuner och regioner:
– Rusta er för att det här är permanent. Det var vad vi såg när tunnelbanepolisen drog sig tillbaka, säger han och riktar sig direkt till inrikesminister Mikael Damberg med en fråga:
– Är du villig att stå för merkostnaden i kommuner och landsting?
Carl Cato/TT
Fakta: Ordningsvakter och LOV 3-områden
Lagen om ordningsvakter bestämmer de förutsättningar under vilka en person som inte är polis får arbeta med att upprätthålla allmän ordning. Ordningsvakter lyder under Polismyndigheten och är skyldiga att lyda order från poliser.
Polismyndigheten ansvarar för utbildning, förordning och tillsyn av ordningsvakter.
Ordningsvakter får omhänderta personer som är berusade eller uppträder störande på allmän plats. Ordningsvakter ska i första hand försöka prata personer tillrätta men har befogenhet att använda våld om uppgiften inte kan lösas på annat sätt.
Ordningsvakter får bara utöva sina befogenheter på en geografiskt definierad yta. Det är dessa områden som efter tredje paragrafen i lagen om ordningsvakter kallas för LOV 3-områden, eller paragraf 3-områden.
Väktare har mindre befogenheter än ordningsvakter och får bara göra envarsgripanden, alltså på samma sätt som vem som helst i samhället. Det innebär att man griper någon som har begått ett brott som kan straffas med fängelse.
Gripandet ska antingen ske under pågående brott eller då gärningspersonen är på flyende fot.
Källa: Lagen om ordningsvakter, Polismyndigheten
