Kung Carl Gustaf ser sammanbiten ut när han sträcker fram armarna. Han är klädd i en mörk kavaj och lägger en medalj av guld i händerna på en man. Även han är uppklädd, i en blå kostym. Mannen tittar upp på kungen och ler.

Bilden är tagen på 2018 års utdelning av Lantbrukarnas riksförbunds (LRF) guldmedaljer, som varje år ges till de mjölkbönder som har levererat ”prickfri” mjölk i minst 23 år. Utmärkelsen är den högsta som LRF Mjölk delar ut för att ”premiera skicklighet och ansvarskänsla i arbetet med mjölkkvaliteten”. Guldmedaljerna har sedan startåret 1958 delats ut av representanter ur kungahuset vid en högtidlig ceremoni.

– Det är häftigt att få dela ut en medalj till någon som har gjort ett fantastiskt jobb under så lång tid, till stor del i det tysta, säger Hans Andersson på LRF Mjölk.

LRF själva uppskattar att förra årets guldmedaljutdelning hade ett pr-värde på 15,6 miljoner kronor, med tanke på alla artiklar den genererade.

”En enorm prestation”

LRF kallar det för ”prickfri” mjölk; hur höga bakterie- och cellantal som får finnas i mjölken står noggrant beskrivet i LRF:s guldmedaljhäfte. Men där framkommer också att mjölkbönderna har högre krav på sig än så: ”Arbetet på mjölkgården är grunden för mjölkprodukternas kvalitet. Det omfattar till exempel foderproduktion, djuromsorg och miljöarbete och sträcker sig betydligt längre än att bara följa lagar och förordningar.”

Mejerierna, som mjölkgårdarna är knutna till, har egna program där djuromsorgen i olika hög grad kollas, men länsstyrelsen är den myndighet som har uppdraget att kontrollera att djurskyddslagen och föreskrifterna följs.

Anna Forslid på Skånemejerier sitter i guldmedaljgruppen som rankar mjölkböndernas arbete. Hon ansvarar för att de gårdar som väljs ut, och är kopplade till Skånemejerier, följer mejeriets kriterier för att få en medalj.

– Guldbönderna ligger i de allra bästa klasserna. De har år efter år följt reglerna, som dessutom är väldigt tufft satta. Det är en enorm prestation att över huvud taget bli rankad högt, säger Anna Forslid.

Följer inte lagstiftningen

Förra året fick 31 bönder guldmedalj av LRF. Syre har tittat på länsstyrelsens kontrollrapporter från respektive gårds senaste djurskyddskontroll. Av de 31 bönderna har 24 stycken haft sin senaste djurskyddskontroll någon gång mellan den 1 januari 2009 och den 31 december 2018. Och hos 14 av de 24, 58 procent, kunde länsstyrelsen konstatera brister på djurskyddet.

De brister som uppmärksammades på guldgårdarna var bland annat: ingen daglig tillsyn av djuren, kor och kalvar som hade för små utrymmen att röra sig på, kalvar som saknade torra och rena liggytor, kalvar som saknade kontakt med andra kalvar, vatten som läckte in till djuren via taket, för hög ammoniakhalt i stallet, smutsiga djur, bristfällig dokumentation av veterinärmedicinsk behandling och kalvar som stod i ensambox trots att de var för gamla. Sammanlagt rör det sig om 25 upptäckta brister vid 14 djurskyddskontroller.

Anna Forslid på Skånemejerier, som sitter i guldmedaljgruppen, säger att hon inte känt till att så pass många av bönderna hade brister vid sin senaste djurskyddskontroll. Av de som fick guldmedalj 2018 var bara en kopplad till Skånemejerier, och den gården hade inga brister. Men Anna Forslid ser ändå allvarligt på siffrorna.

– Det är absolut anmärkningsvärt att det är så pass många, men det är viktigt att ta reda på vad som ligger bakom varför gårdarna har fått dessa påpekanden. Det är inte okej någonstans att inte sköta sina djur. Överlag följer bönderna lagen, men samtidigt indikerar inte er statistik det. Detta gör mig uppriktigt ledsen, men min erfarenhet säger samtidigt att påpekade brister inte alltid är befogade, säger Anna Forslid.

Enligt Hans Andersson på LRF Mjölk är det mejeriernas ansvar att kontrollera att bönderna följer de regler som finns för att få en guldmedalj. LRF gör inte själva några kontroller.

– Vi tittar inte alls på länsstyrelsens kontrollrapporter, utan det är en dialog som länsstyrelsen har med mjölkbönderna, huruvida där är någon brist som ska åtgärdas eller inte. Det är ingenting vi har med att göra, säger han.

Har ni inget ansvar att kontrollera att de, som ni ger en utmärkelse, sköter djuromsorgen?

– Guldmedaljprogrammet premierar långsiktigt kvalitetsarbete. Att en kalv har hosta, som även du och jag kan få, är en del av en normal djurhållning, säger Hans Andersson.

Här handlar det ju inte om kalvar med hosta, utan exempelvis om kor som hålls i för små utrymmen, vilket inte har åtgärdats på flera år. Och det handlar inte om vad som är normal djurhållning, detta är dem som ni ger er finaste utmärkelse – och ni säger att djurskyddskraven för att få en medalj sträcker sig längre än lagar och förordningar.

– Jag kan inte kommentera enskilda kontrollrapporter. Bedömer länsstyrelsen att en mjölkbonde har sådana problem att han eller hon inte åtgärdar det, då är det en dialog som länsstyrelsen har med mjölkbonden. Det är mejeriföretaget som säger till oss om bonden är godkänd eller inte enligt mejeriföretagets och gulmedaljprogrammets regelverk. Om inte, då blir inte den bonden godkänd i guldmedaljprogrammet. Det är jag helt övertygad om. Djurvälfärd är oerhört viktigt för att man ska leverera en bra råvara. Om en mjölkko mår bra, då mår också bonden bra, säger Hans Andersson.

Arla står ut

24 av förra årets guldbönder är knutna till mejeriet Arla. 18 stycken har haft djurskyddskontroll av länsstyrelsen någon gång under de senaste tio åren. 67 procent av dem hade brister i djurskyddet vid den senaste kontrollen. Arla Sveriges presschef Erik Bratthall svarar i ett mejl:

– Vi kan inte kommentera enskilda protokoll. Vår hållning är att om länsstyrelsen inte rapporterat till oss så är deras bedömning att avvikelsen inte är stor.

Han skriver också:

– Vi har inte fått några rapporter från någon länsstyrelse. Så vi måste givetvis lita på att deras bedömning är att avvikelsen inte är stor eller åtgärdad. Vi begär inte ut handlingar från länsstyrelsen utan har våra egna kontroller. Vår samlade bedömning av den information vi har är att gårdarna är värda guldmedaljen.

Arla kontrollerar alltså inte själva länsstyrelsens rapporter utan tar för givet att länsstyrelsen ska kontakta dem. Länsstyrelsen i Västra Götaland menar dock, tvärt emot vad Erik Bratthall säger, att det är mejeriernas eget ansvar att kolla upp om bönderna inte följer föreskrifterna.

– Vi har inte som rutin att på eget initiativ informera mejeriet när vi konstaterar brister på en mjölkgård. Däremot är ju våra handlingar offentliga och mejeriet kan begära att få ut en kontrollrapport från oss, säger Karin Lundborg, enhetschef på lands bygdsavdelningen på länsstyrelsen i Västra Götaland.

Erik Bratthall får information om länsstyrelsens hållning, men svarar aldrig på frågan om varför de säger emot varandra.

Kor kunde inte ligga ner

Nio av guldbönderna hade sin senaste djurskyddskontroll 2017 eller 2018 – året innan eller samma år som de fick medaljen. Sex av dem hade brister vid kontrollen. En hade fem brister vid sin senaste kontroll, som gjordes i slutet av förra året. Bristerna var så kallade tvärvillkorsbrister, vilket innebär att de ekonomiska stöden från EU kan dras in om de inte åtgärdas. Länsstyrelsen har planerat en uppföljande kontroll på gården. De brister som upptäcktes var bland annat att det fanns fler kor än liggbås, kalvarnas stall hade för hög ammoniakhalt och för små boxar – som dessutom saknade rena och torra liggytor.

En annan fick i början av 2016 information om att hen måste åtgärda den brist som länsstyrelsen upptäckte på gården. När bristen efter en månad inte var åtgärdad fick mjölkbonden ett föreläggande att betala vite om 8000 kronor per ko. I föreläggandet förklarade länsstyrelsen varför bristen var viktig att åtgärda: ”Utrymmen för dina nötkreatur ska vara så rymliga att djuren utan problem kan stå, ligga och äta obehindrat. De ska också i möjligaste mån kunna utföra sina naturliga beteenden som att klia och slicka sig utan risk för skador.” Med de mått som bonden hade på båsen, där korna stod uppbundna, kunde de inte ligga ordentligt. Trots det var bristen nästan tre år senare fortfarande inte åtgärdad. I början av 2019 meddelade bonden till länsstyrelsen att hen nu har slutat med mjölkproduktion.

Varken Arla, som de nämnda gårdarna är leverantörer till, eller LRF vill uttala sig om specifika fall.

”En extrem inskränkning”

Mjölkkor i Sverige hålls uppbundna eller i lösdrift. I de kontrollrapporter där det framgår vilken typ av stallar guldgårdarna vid kontrolltillfället hade, höll 70 procent korna uppbundna och 30 procent hade lösdrift.

Institutet Vethos består av veterinärer och etologer som på vetenskaplig grund försvarar djurens intressen och rättigheter. Lena Lindström, etolog på institutet, förklarar hur vardagen ser ut för de kor som står uppbundna.

– De står bundna i åtta till tio månader om året. De kan inte gå, vända sig om, klia sig, välja var de ska ligga eller umgås på ett normalt sätt. I Sverige finns en romantisering kring äldre mjölkgårdar, som ofta har uppbundna kor – men för djuren innebär det en extrem inskränkning, säger hon.

Lösdrift blir mer och mer vanligt då gårdarna blir färre men större. Det är i dag olagligt att bygga stallar med uppbundna platser, men samtidigt lag ligt att använda de uppbundna platser som redan finns. I lösdriftsstallar går korna fritt inomhus. Mjölkningen sker ofta med hjälp av en robot och korna har ett chip som gör att maskinen känner av vilken ko som mjölkas när och hur mycket.

– Jämfört med att stå med en snara runt halsen är lösdrift förstås bättre, men sett ur djurens perspektiv är det fortfarande en väldigt begränsande livsmiljö, säger etologen Lena Lindström.

2011, när det bestämdes att ett nytt förslag för djurskyddslag skulle läggas fram, diskuterades det tidigt om att förbjuda uppbundna system helt. LRF Mjölk var kritiska och ville stoppa det eventuella förbudet. När förslaget presenterades i början av 2018 fanns det inte längre med. Istället ska Jordbruksverket göra en utredning kring frågan, som ska redovisas senast den 1 juli i år.

Att uppbundna system gör det svårare för djuren att bete sig naturligt, vilket de enligt djurskyddslagen ska kunna, är många överens om. Veterinärförbundets Johan Beck-Friis sade till Lantbrukets affärstidning (ATL) redan 2012: ”Alla djur som står uppbundna nio månader om året har ju en väldigt begränsad möjlighet att utföra naturligt beteende” och jämförde det med att sitta i fängelse.

– Många inom animalieproduktionen säger att djurvälfärd och produktion går hand i hand, att om djuren inte mår bra, skulle de inte kunna producera bra, men så är det inte, säger etologen Lena Lindström. De flesta håller med om att det inte är god djurvälfärd att stå bunden dygnet runt. Ändå lyckas de kor som lever så vara fysiskt friska nog för att producera ”prickfri” mjölk.

Få kontroller görs

23 procent av gårdarna som fick en guldmedalj 2018 har inte haft någon djurskyddskontroll på minst tio år. En del har aldrig haft någon kontroll alls, medan några kan ha haft en kontroll innan 2009 då länsstyrelserna tog över ansvaret från kommunerna.

När länsstyrelserna väljer ut vilka gårdar med livsmedelsproducerande djur som ska kontrolleras använder de sig av riskpoäng. De gårdar som har högst risk är de som kontrolleras. Poängen sätts med hjälp av en rad parametrar, till exempel vilken typ av djurslag gården har, hur stor besättningen är och om det tidigare upptäckts brister på djurskyddet.

Målet är att tio procent av varje läns gårdar med livsmedelsproducerande djur ska kontrolleras varje år. Förra året levde landets länsstyrelser inte upp till de kraven. Snittet var 6 procent besökta gårdar, med en variation från 1,4 procent till 15,8 procent. Enligt Karin Lundborg på länsstyrelsen i Västra Götaland är det framför allt på grund av alla anmälningar som kommer in.

– I Västra Götaland fick vi förra året in 2 478 anmälningar, merparten berör sällskapsdjur. Vi arbetar ständigt med att förbättra de frågor vi ställer i samband med en anmälan så att vi ska bli bättre på att redan i telefon sålla bort dem som är obefogade, allt för att vi ska använda vår tid så effektivt som möjligt, säger hon.

När inga kontroller har gjorts, är det inte heller möjligt för länsstyrelsen att veta hur djuren har det.

– Vi kan naturligtvis inte veta någonting om en gård vi aldrig gjort kontroll på. Men sedan får man komma ihåg att vår kontroll blir en typ av ögonblicksbild. Läget på gården kan ju ändra sig i både positiv och negativ riktning efter vår kontroll. Tidigare historik är dock en del av riskpoängssättningen, så en gård där det inte funnits brister i samband med vår kontroll kommer att få lägre risk än en gård där vi konstaterat brister, säger Karin Lundborg.

Lena Lindström, etolog på Institutet Vethos, håller med om att kontrollerna bara kan ge ögonblicksbilder. Men enligt henne kan man få en hel del information om hur djuren har det genom att bara läsa föreskrifterna för mjölkproduktion.

– De tillåter att kalvarna tas från korna direkt efter födseln, att kor hålls inomhus över 90 procent av sin livstid, att kalvar och tjurar aldrig får komma ut och inte minst att djur får dödas helt enligt sin ägares godtycke. Att detta är normalfallet säger ännu mer om hur korna har det, säger hon.

Nya bönder får medalj

Den 8 april delar prins Carl Philip ut medaljer till 37 nya mjölkbönder. På frågan om Arla har koll på att de bönderna, som är kopplade till mejeriet, sköter djuromsorgen svarar presschefen Erik Bratthall över mejl:

– Alla Arlabönder ska följa både vårt program Arlagården samt den lagstiftning som finns.

Men de kan ändå tänka sig att göra en förändring efter att ha fått ta del av siffrorna.

– Vi skulle gärna se en tätare kontakt med länsstyrelsen.

Anna Forslid på Skånemejerier kommer ta informationen om vår granskning vidare.

– Jag kommer ta upp det med guldmedaljgruppen. Det är oerhört intressanta siffror och jag är angelägen om att alla bönder sköter sina djur enligt gällande regler, säger hon.

LRF däremot, som är ansvariga för programmet, planerar inte att förändra någonting i sina rutiner och litar på att mejeriföretagen har gjort sitt jobb till årets prisutdelning.

– Jag har fått uppgifter om vilka mejeriföretagen godkänner i programmet. Och det litar jag på, säger Hans Andersson.