Under flera decennier var svensk narkotikapolitik som en betongvägg och den som ifrågasatte blev snabbt utdefinierad som ”drogliberal”. Nu börjar den där betongväggen vittra sönder, det som inte kunde sägas då kan sägas nu. Men fortfarande lever vi med följderna. I Knark – en svensk historia berättar Magnus Linton om bakgrunden och verkligheten bakom de ofta vackra orden. Så här skrev Jerker Jansson om boken i sin recension i Syre:

”När Magnus Linton tecknar bilden av den svenska narkotikapolitiken i Knark – en svensk historia framstår det som smärtsamt tydligt. Genom sitt svala och effektiva språk och blandningen av berättelser ur enskilda människors liv och historiska och vetenskapliga redogörelser förmedlar han ett tydligt budskap, utan att egentligen uttala det: Den svenska narkotikapolitiken är ett fatalt misslyckande, ett socialt experiment kantat av onödigt lidande och död, orsakad av ideologiska låsningar och personlig prestige. Och framför allt en ovilja att ta till sig kunskap om droger och deras brukare.”

///

”Cynismen som den svenska hållningen har lett till är skrämmande på ett sätt som jag inte kunde ana vidden av innan jag läste Lintons bok. Studier där hälften av deltagarna fick metadon och i de flesta fall lyckades ta sig ur sitt missbruk, medan den andra hälften fick annan behandling som man visste skulle leda till att många av dem dukade under av sitt missbruk är bara ett exempel.”

Knark – en svensk historia finns i bokhandlar, på bibliotek och ibland på antikvariat.