Flera stora svenska företag befinner sig i kris. För de anställda innebär det troligen en kraftig oro, säger Sara Henrysson Eidvall, specialist inom arbets- och organisationspsykologi.

Att man känner så beskriver hon som djupt mänskligt. Det gäller dels den ekonomiska aspekten, dels den sociala tryggheten.

– Arbetet betyder jättemycket för oss när det gäller strukturer, rutiner, arbetskamrater och sammanhang. Förändring är alltid lite plågsamt, säger Henrysson Eidvall.

Exakt hur man påverkas beror till stor del på om krisen kommer utifrån eller inifrån, förklarar hon. I exemplet Arbetsförmedlingen, där man planerar att lägga ner 132 av landets kontor på grund av politiska beslut kan resultatet bli en stärkt kollegial känsla.

Inledningsvis kan det trigga känslan av att vilja visa vad man kan och på så vis kan prestationen öka ett tag, säger hon.
Värre är det om frågan gäller ett tappat förtroende för ledningen.

– Tillit är ingenting man kan få, det förtjänar man ju. Det är väl därför man i sådana fall alltid sparkar höga chefer, de vet att det är en sådan uppförsbacke att vinna tillbaka tilliten, säger hon.

"Alla är lite chockade"

Konkurshotade Metro Media House beviljades nyligen företagsrekonstruktion och har i dagsläget skulder på drygt 59 miljoner kronor, inklusive koncerninterna skulder. De anställda fick inte ut sin marslön den 25:e.

– Jag har varit väldigt arg, men nu har jag börjat lugna ner mig, säger en av de anställda på företaget.

Han och kollegerna kom till jobbet som vanligt dagen efter beskedet om de uteblivna lönerna.

– Folk har kommit till jobbet, men kanske lite senare än vanligt. Vi har inte jobbat så mycket utan mest suttit och pratat. Jag tror att alla är lite chockade. Men arbetsplatsen är ju också bästa stället att vara på för att vara lite lugnare och kanske få reda på något mer än man visste. Det är liksom det karriärmässiga hemmet, det är i alla fall så jag känner.
Stämningen på Metro har åkt lite berg- och dalbana de senaste dagarna.

De första dagarna var det ganska tryckt stämning, kan man säga. Blandat med, åtminstone på min avdelning, en rätt cynisk stämning. Man garvar till slut åt hela spektaklet. Nu har det nog vänt till att bli lite mera hoppfullt igen. Man har lite mer förtroende igen för chefer och ägare, nu när man märker att det de har utlovat börjar hända. Men det känns som att man börjar om på noll på något sätt med förtroende och arbetsglädje.

Skvaller, vislek och Facebook

För arbetsgivare som vill ta hand om sina anställda är information A och O, anser Sara Henrysson Eidvall.

– Även att informera om att ”nu har vi ingenting att informera om”, säger hon.

Annars blir det skvaller, visklek och Facebook.
På Metro säger den anställde som TT pratat med att det varit svårt för cheferna att stötta personalen eftersom de också var lika överraskade och drabbade.

– Men sedan får man säga att man har försökt. Men eftersom alla sitter i samma båt vet man inte vad man ska prata om. Jag tror att många har haft en maktlöshetskänsla. Ödet ligger nu i händerna på ägarna som sitter i London. Man vet väldigt lite och beskeden är väldigt vaga eftersom ingen vet särskilt mycket, säger den Metroanställde.

Sara Henrysson Eidvall tycker att dagens organisationer är mindre transparanta än tidigare, ändå går informationen mycket snabbare. Förklaringen är att den ofta kommer från traditionella eller sociala medier, snarare än från det egna företaget.

– Ta Swedbank till exempel, är man ute på lokalkontoren så tror jag inte att man vet så mycket. Man vet via medier och sedan har det kanske kommit några interna pressmeddelanden, men i övrigt jobbar man nog på som vanligt, säger hon.

– Internkommunikation är så himla viktigt, för annars kommer folk att agera utifrån vad de har läst på Facebook, så gör vi alla, säger Henrysson Eidvall.

Utmaning för chefen

TT: Vad kan man som anställd göra för att hantera situationen?

– Inte skvallra, utan försöka få fram så mycket fakta som möjligt. Att agera efter dem är punkt ett, säger Henrysson Eidvall.

För chefen finns en utmaning i att hitta balans mellan att inte negligera personalens oro samtidigt som man inte får dras med och smittas av olustkänslan.

Men det finns också saker att lära av att jobba på ett företag som hamnar i kris. Den person på Metro som TT talat med har för säkerhets skull börjat se sig om efter nya jobb och då ställt nya frågor till potentiella arbetsgivare.

– Jag träffade några i veckan och en av mina frågor till dem var hur ägarskapet ser ut. Det har jag inte brytt mig om innan. Jag har plötsligt lärt mig mycket om bolagsstrukturer.