Tänk att du kommer in i någons hem och det är rent, prydligt och befriande undanplockat. Ungefär som en visningslägenhet. Bara det att det inte är någon visningslägenhet utan någons hem och anledningen till att det är så prydligt och rent är för att det inte finns några grejer att plocka undan.

En omöjlig utopi för vissa, en högst greppbar verklighet för dem som kallar sig för minimalister, till exempel Elisabeth Byström som driver den populära bloggen Minimalisterna (tidigare tillsammans med sin man, men numera driver hon den ensam då han har valt att prioritera andra saker).

Frivillig enkelhet

Med 30 000 unika läsare i månaden och över 18 000 följare på Instagram är Minimalisterna en av Sverige främsta förespråkare av frivillig enkelhet. De senaste sex åren har läsarna och följarna kunnat följa hur paret, som på en lök, skalat av lager för lager med prylar till förmån för ett liv utan onödiga distraktioner och utgifter.

– Vi kom till en insikt att vi ägde en stor mängd prylar som vi inte ens behövde, använde eller tyckte om och som tog energi då de skulle organiseras och förvaras. Samtidigt hade jag börjat fundera kring hur min livsstil påverkade miljön, framför allt i andra delar av världen, och ville därför försöka leva mer hållbart och klimatsmart, säger Elisabeth Byström.

Bloggandet har blivit en viktig del av reningsprocessen, mycket tack vare ”in-och-ut-listan”där de skriver upp månadens alla inköp och utrensningar. 2017 gav de även ut boken Prylbanta som är flitigt utlånad på biblioteken.

Flyttade för att bli fria

Med tiden är det inte bara saker som har bortprioriterats. Även relationer, åtaganden och utgifter har blivit hårt sållade till förmån för familj, vänner och träning.

– Att prylbanta kläder och prylar är en väldigt bra inkörsport till en minimalistisk livsstil, men det är allt det andra som minimalismen för med sig som skapar det stora värdet. Att du börjar att ifrågasätta vad som egentligen adderar värde i ditt liv istället för att gå runt i en dimma av omedveten acceptans kring sådant som inte gör dig lycklig.

För att maximera sin minimalism valde de förra året att flytta från tvåan i Solna till ett hus i ett naturskönt och barnvänligt område långt från citystressen. Detta inte bara berikade deras sociala liv med både nya och gamla vänner, det innebar även att hela familjen kom närmare naturen. I och med flytten valde Elisabeth Byström även att byta jobb. Det i sin tur fick fördelar på både den fysiska och psykiska hälsan.

– Nu kan jag cykla till jobbet och är mindre stressad än när jag pendlade och var beroende av att passa tågtider. Det är så otroligt underskattat att jobba lokalt, framförallt under vissa mer intensiva livsfaser.

Även om fördelarna tycks vara oändliga är det för många lättare sagt än gjort att anamma en minimalistisk livsstil. Att ändra (o)vanor och invanda beteenden tar tid och kräver medvetenhet. Enligt Elisabeth Byström är det därför a och o att komma fram till varför man vill leva mer minimalistiskt för att lättare kunna motivera sig.

Forskar på konsumtion

På senare tid verkar fler och fler ha ställt sig den frågan och funnit ett tillfredställande svar. En snabb sökning på Facebook visar att det finns mängder med grupper för minimalister samtidigt som serie- och filmsajterna svämmar över av dokumentärer om frivillig enkelhet.

Enligt konsumtionsforskare Carys Egan-Wyer vid Lunds universitet har det plötsliga intresset för minimalism en naturlig förklaring.

– Tidigare har vi konsumerat för att visa vår identitet, men det har blivit för lätt. I dag kan alla med pengar konsumera. Antikonsumtion däremot ses som en utmaning. ”Vem som helst kan handla på H&M så därför tänker jag bara klä mig i second hand”.

Minimalism har således blivit ett sätt att demonstrera sitt konnässörskap, vilket går tvärtemot sättet man såg på saker förr i tiden då enbart den som hade råd kunde köpa rätt grejer för att visa upp sin kunskap och sin goda smak.

Framgångsrikt nyårslöfte

Länge har vår identitet varit sammankopplad konsumtion och vi har definierat oss själva via våra kläder och prylar. Att vi skulle förlora oss själva nu när vi helt plötsligt blir minimalister tror dock inte Carys Egan-Wyer på.

– Vad som händer är att vi konstruerar om vår identitet genom att konsumera mindre. Från att ha identifierat oss via konsumtion är det nu fullt möjligt att använda minimalism som en identitetsmarkör.

Förutom att forska på konsumtionsmönster har Carys Egan-Wyer intresserat sig för ämnet på ett personligt plan. Under 2018 hade hon som nyårslöfte att inte handla någonting nytt åt sig själv – det enda hon fick handla var second hand eller upplevelser. Beslutet var en sådan succé att hon beslutade sig för att fortsätta även under 2019.

– Det handlade främst om att ha färre saker. Det är också betungande att känna att man måste ha en ny klänning till varje tillställning. Jag har säkert 200 saker i garderoben – något av det måste jag väl ändå kunna använda?

En annan gren inom minimalism är Konmari – en rensningsmetod uppfunnen av den japanska städ- och organiseringskonsulten Marie Kondo som blev känd över en natt på grund av dess ”brutalitet”. Hennes bok The life-changing magic of tidying up har sålts i miljontals exemplar och den svenska Facebookgruppen har nästan 20 000 medlemmar. Metoden utgår från buddistisk puritanism och tron på att lyckan bara kan komma om vi släpper taget om (de flesta) fysiska ägodelarna. Det enda som är värt att spara är saker som ger och utstrålar lycka.

Fantastisk resa

Filippa Skog, videokreatör från Göteborg, är en av de frälsta och för tre år sedan påbörjade hon den, enligt henne, livsomvälvande resan.

– Först verkade det som ett tydligt och konkret sätt att minska mängden prylar hemma, men när jag väl utfört metoden insåg jag att processen framförallt innebar en fantastisk inre resa, säger hon.

Numera tänker hon igenom och planerar sina inköp noga för att allt som kommer in i hemmet ska skänka glädje både nu och i framtiden. Hon är också betydligt mer tacksam för vad hon redan har. Framförallt har hon dock lärt sig vad som skänker glädje på djupet.

– Jag är ingen känslomänniska egentligen, men jag har lärt mig att det finns mycket att vinna på att väga in sina känslor i beslut, både små och livsavgörande. Om vi bara tänker praktiskt så kommer vi snart att tröttna på våra ägodelar. Kan vi i stället känna in med både känsla och logik så kommer vi långt. På så vis kan vi minska vår konsumtion ur ett prylperspektiv, men också bli lyckligare ur ett livsperspektiv.

I dag är hon administratör för Facebooksidan Konmari Sverige och har en Youtube-kanal där hon lär ut metoden. Och hon märker en aldrig sinande ström av nyfikna, vilket hon tror dels beror på en ökad medvetenhet om hur överdriven konsumtion påverkar vårt mående, dels på att Konmari är en så positiv metod.

– Vi letar inte efter saker att kasta utan efter det som skänker oss glädje. Det är en respektfull inställning till såväl prylarna som till oss själva – vi låter bli att leta fel och vänder blicken mot det som är bra. Dessutom finns det inga regler för hur mycket eller lite du ska behålla utan metoden utgår ifrån att du lär känna dig själv och vad du själv vill. På så vis blir metoden mindre skrämmande för den som känner starka band till sina ägodelar.

Vi konsumerar vidare

Enligt Konsumtionsrapporten 2017 framtagen av Göteborgs universitet uppgick de svenska hushållens totala konsumtion till 1 889 miljarder kronor år 2016. Det motsvarar en ökning på 63,4 procent sedan 1996. Således verkar inte minimalismen ha slagit igenom på bred front och frågan är om det snarare är frågan om en kortlivad livsstilstrend än en social rörelse i vardande. Konsumentforskaren Carys Egan-Wyer lutar åt det första.

– Det finns tecken som tyder på att vi i Sverige åtminstone blir mer medvetna om våra skadliga konsumtionsmönster, men det finns fortfarande en stor del av befolkningen som har gjort inga eller väldigt små förändringar.

Något som inte alls är konstigt enligt henne, då vanor är svåra att bryta. Dessutom tillkommer en globalt växande medelklass med ökad konsumtionslust, vilket gör att hon håller hoppet nere om en minimalistisk revolution. Men helt kört tror hon inte att det är.

– Jag har stor tilltro till mänsklighetens förmåga att genomföra förändringar, men jag tror inte att det räcker med att enskilda individer står för den. Jag tror att vi måste ha stöd från regeringar som är beredda att ta impopulära beslut för att tvinga oss att ändra våra beteenden.