Årets tema på världsvattendagen, som uppmärksammats sedan 1992 på initiativ av FN:s generalförsamling, är Leaving no one behind (Lämna ingen bakom). Enligt ett av Agenda 2030:s hållbarhetsmål ska alla ha tillgång till rent dricksvatten år 2030. Världsvattendagen är mer relevant än någonsin eftersom tillgången på sötvatten är hotad i många länder. Sverige är jämförelsevis lyckligt lottat, men även här blir situationen tuffare.

Framförallt är det Öland och Gotland som under många år har tampats med sjunkande grundvattennivåer och minskande nederbörd, med långvariga bevattningsförbud som följd.

– Vi som bor här har verkligen känt av klimatförändringarna. Solen lyser mer och mer och det regnar mindre och mindre. Och när det väl regnar så rinner vattnet snabbt av ön. Vi har en sprickig berggrund, vilket gör att det inte hinner rinna ner så mycket regnvatten till grundvattnet. Dessutom har vi mindre snö än tidigare. Det leder till mindre snösmältning, där vattnet långsamt kan sippra ner till grundvattnet, säger Peter Daun, kommunikatör vid teknikförvaltningen på Region Gotland.

Ansträngda vattennivåer

I dag finns det en mängd olika projekt för att förbättra vattensituationen på ön. En av lösningarna är bräckvattenverket i Herrvik på östra Gotland som stod färdigt sommaren 2016. Det var det första avsaltningsverket i större skala i Sverige, och försörjer nu det närliggande samhället. 2017 öppnade ett större avsaltningsverk i Sandvik på Öland, vilket producerar 3 000 kubikmeter per dygn, och nu i sommar kommer ytterligare ett verk att öppnas i Kvarnåkershamn på södra Gotland. Det kommer att bli det största i norra Europa med en maxproduktion på 7 500 kubikmeter per dygn.

– Vi räknar med att det kommer kunna försörja 30 000–35 000 personer, säger Tommy Grönström, projektledare för båda byggena i region Gotland.

Han förklarar att man tack vare denna extra tillförsel av vatten hoppas kunna avlasta de ansträngda nivåerna av både grundvatten och ytvatten.

– Förut har vi haft två ben: grundvatten och ytvatten, men nu får vi ett tredje ben att stå på, säger han.

Havsbotten kan skadas

Tekniken som används i avsaltningsverken är så kallad omvänd osmos, vilken är den absolut vanligaste i de flesta avsaltningsverk runtom i världen. Den går ut på att man med hjälp av ett högt tryck ser till att vattenmolekyler vandrar igenom ett tätt, filmliknande membran, samtidigt som saltjonerna – trots att de är lika stora – stannar kvar. För att skapa det höga trycket går det åt mycket energi. Men trots det är det ett kostnadseffektivt och bra alternativ enligt Kenneth M Persson, professor i teknisk vattenresurslära på Lunds universitet.

– Det är den bästa lösningen på de ställen där det inte går att få tag på vatten från annat håll, säger han.

I dag finns det globalt omkring 20 000 avsaltningsverk, enligt International Desalination Association. De flesta och största återfinns i länderna kring Persiska viken, där både behovet och investeringsviljan varit stor. Men på de håll där man avsaltar mycket har man också kunnat se negativa konsekvenser med förstörda havsbottenmiljöer.

– Det är främst i Persiska viken man har kunnat se detta. Det beror på att den salta restprodukten, retentatet, är betydligt tyngre än vatten och därför sjunker det ner och lägger sig på botten. Men det finns olika tekniker för att förhindra detta, och de går ut på att späda ner salthalten så snabbt som möjligt så att man inte får den tyngdeffekten, säger Kenneth Persson från Lunds universitet.

Olika hårda regler

Han förklarar att det ser väldigt olika ut i olika länder beroende på hur hårda regler man har. I Sverige ser han dock ingen anledning till oro.

– Det vore helt oacceptabelt att tillåta något sådant när vi vet om vilka konsekvenser som finns, säger han.

Region Gotlands projektledare Tommy Grönström bekräftar att de har alla tillstånd som behövs från mark- och miljödomstolen och att de kontinuerligt tar prover för att kunna upptäcka eventuell miljöpåverkan.

– Vi har inte kunnat se någon påverkan. Vattnet som kommer ut är dubbelt så salt som bräckvattnet i Ösersjön och det sprider sig. På det stället där röret mynnar ut rör vattnet på sig hela tiden.

En fördel som avsaltningsverken på Öland och Gotland har är att de avsaltar bräckt vatten som har en betydligt lägre salthalt än havsvatten i andra regioner. Därför minskar energiåtgången, eftersom man inte behöver komma upp i samma höga tryck för att separera vatten och salt som om det vore saltvatten.

– Det betyder att trycket som behövs minskar och att energiåtgången blir mycket lägre, säger Kenneth M Persson.