Röda baskrar och handväskor är Tantpatrullens signum. Sedan 2014 protesterar de mot Sveriges pensionssystem. Ingrid Båve från Örebro är medlem i Tantpatrullen sedan i höstas. Hon gick med dels för att hon blev chockad över sin egen pension, dels för att hon förfärades över antalet fattigpensionärer.

– När jag pratar med mina väninnor och hör vad de har i pension blir jag förskräckt. Det är nästansom en chock, säger hon.

Att vara fattigpensionär innebär att man lever under gränsen för relativ fattigdom. Det betyder en disponibel inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten, vilket i Sverige i dag är cirka 12 000 kronor. Enligt Pensionsmyndighetens statistik från 2016 levde 231 500 pensionärer, cirka tolv procent av Sveriges alla pensionärer, med så pass låg pension att de klassades som fattiga. Och de blir fler.

– Vi måste göra något! Det här är en fråga som bara blir större och större. I dag är det nästan 350 000 fattigpensionärer i Sverige, säger Ingrid Båve.

Tantpatrullen är partipolitiskt obunden och kritiska till dagens pensionssystem. Särskilt kvinnor riskerar att bli fattigpensionärer då garantipensionen, som enligt januariöverenskommelsen ger mellan 7 363 och 8 254 kronor, är för låg.

– Att pensionärerna skulle vara vinnare i den överenskommelsen är ett skämt. Garantipensionen som alla politiker pratar om är ju ett fattigbidrag för äldre, det är ingen pension, säger Marianne Eriksson, Tantpatrullens vice ordförande, till ETC.

De vill även lägga ner den så kallade pensionsgruppen (Riksdagens pensionsgrupp) och flytta pensionsfrågan tillbaka till riksdagen.

– Det håller inte att en så liten grupp politiker sitter och förhandlar bakom stängda dörrar om pensioner som berör oss alla. Vi måste ha en öppen och demokratisk diskussion, säger Ingrid Båve från Tantpatrullen i Örebro.