– Jag kom till Lesbos i september 2016. Mycket är sig likt. Men det jag har sett är att protesterna, som ett tag var mer regel än undantag, har minskat. Både från människorättsorganisationer och från flyktingarna själva. I början var det många organisationer som sa att avtalet var olagligt. Bland annat eftersom EU:s gräns har externaliserats och att människor därför stoppas från att ta sig till en säker plats för att söka asyl, säger Lorraine Leete.

Organisationen Legal Centre Lesbos som Lorraine Leete arbetar för har nu flera anställda, förutom Leete som är koordinator arbetar två grekiska jurister och ett antal översättare där. De erbjuder juridisk rådgivning och har ett center som är öppet fem dagar i veckan.

– Det är inte möjligt att leva ett värdigt liv på Lesbos eller de andra grekiska öarna, säger hon.

Omdiskuterat avtal

Enligt EU:s flyktingavtal med Turkiet ska alla utan tillräckliga skyddsskäl som anländer till de grekiska öarna skickas tillbaka till Turkiet och syrier i Turkiet ska omplaceras i ett EU-land. Enligt en talesperson på EU-kommissionen har 19 300 syrier kommit till EU och 2 340 skickats tillbaka från de grekiska öarna. EU har under avtalet gett Turkiet sex miljarder euro som betalas ut stegvis.

Avtalet har varit omdiskuterat: både små och stora människorättsgrupper har varit starkt kritiska och hävdar att de grekiska öarna har blivit fängelser då människor inte får lämna öarna medan deras asylskäl utreds. Samtidigt menar EU-kommissionen att avtalet fungerar: färre människor når nu öarna. I fjolårets rapport skrev de att ”irregulära ankomster har minskat med 97 procent.”

– Det huvudsakliga ansvaret för situationen i Grekland har de grekiska myndigheterna. Vi har flera gånger pekat på förhållandena på öarna och hur akut de måste förbättras, samtidigt har vi alltid försäkrat att EU-bidrag är tillgängliga, säger EU-kommissionens talesperson.

Eva Cosse är forskare på Human Rights Watch (HRW) i Grekland. Hon är kritisk till avtalet och har skrivit flera rapporter om hur människors rörelsefrihet effektivt begränsas och leder till en humanitär kris.

– Syftet med avtalet var att hindra människor från att nå Europa. Det har lyckats, genom att skrämma dem och betala Turkiet för att hålla gränsen stängd, säger Cosse.

Vågar inte kräva sin rätt

Just nu bor det drygt 7 300 personer på Lesbos, och enligt Eva Cosse lever nära 6 000 av dem i lägret Moria som har kapacitet för omkring 2 000 personer. En av dem är 20-åriga Tarek från Pakistan. Det är bråk varje kväll och matkön kan vara uppemot två och en halv timme. Enligt tidigare fältstudier Eva Cosse har gjort för HRW bekräftar hon att det förekommer att när någon fått sin lunch är det dags att köa för middag igen.

– Allt är svårt i Moria. Alla lider på den här ön. Det finns inte tillräckligt många duschar eller toaletter. Det finns inte tillräckligt många doktorer, den medicinska situationen är inte bra, förklarar Tarek på telefon från Moria.

De fruktansvärda förhållandena till trots så har protesterna blivit färre. Den huvudsakliga anledning är att de grekiska myndigheterna slår ner på dem som försöker kräva att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda, därför vågar många inte längre försöka, säger Lorraine Leete.

– Förra veckan var det en rättegång mot två personer som i november 2018 protesterade på torget i Mytilini, öns huvudort. Även för fredliga protester riskerar människor att olagligt arresteras. De kan sitta fängslade i upp emot ett år och frias ofta eftersom anklagelserna inte håller, förklarar hon.

Mentala hälsan allt sämre

En av de mer välkända incidenterna kallas för Moria 35. De flesta inblandade satt fängslade i 10-15 månader för en fredlig protest som övergick i ett upplopp – och de sista släpptes i oktober 2018. Enligt Legal Centre Lesbos, som följde fallet, var det polisen som provocerade fram händelsen genom att ingripa våldsamt.

– Polisen tar fast personer av samma nationalitet som de som uppges ha startat eller varit involverade i upploppet utan hänsyn till om de är skyldiga eller om ett brott ens begåtts, säger Lorraine Leete från Legal Centre Lesbos.

Tarek, som varit på Lesbos i tre år, menar att han har fått psykologiska problem i Moria. Varje dag är densamma: bråk, stress, väntan, oro och konflikter i lägret.

– Jag är 20 år. Tre år är väldigt mycket av mitt liv, säger han.

HRW:s Eva Cosse kallar det för en katastrof. Förhållandena i Moria är fruktansvärda och många utvecklar posttraumatiskt stresssymtom eller depression i lägret. Enligt UNHCR och asylprövningsenheten på Lesvos (Lesvos RAO) blir 85 procent av de som anländer refererade till den vanliga asylprocessen, på grund av sårbarhet eller rätt till familjeåterförening. Bara 15 procent, varav över hälften anses ha skyddsskäl, omfattas av avtalet. Därmed kan bara sex procent skickas tillbaka till Turkiet. Följden är konstant överbefolkade öar.

– Mental ohälsa är osynligt men livshotande. Human Rights Watch med fler arbetar för att människor ska sluta att fängslas systematiskt på de grekiska öarna, säger Eva Cosse.