Efter flera veckor av motstridiga uppgifter ska jihadiströrelsen Islamiska staten (IS) nu enligt rapporter ha besegrats i byn Baghouz i östra Syrien, av det kurdiskdominerade Syriska demokratiska styrkorna. Baghouz var det sista territoriet som återstod av det ”kalifat” IS utropade i juni 2014. Tidigare i veckan fångade man där göteborgaren Michael Skråmo, den kanske mest kända svenska IS-resenären.

Gripandet av en rad IS-svenskar i Syrien på sistone har orsakat en intensiv debatt om deras öde, samt om behovet av att Sverige visar krafttag mot terrorister.

Otydligt vad lagen avser

Det var med en nästan perfekt tajming som regeringen Löfven den 28 februari lade fram sin lagrådsremiss med ett nytt förslag på en tuffare terroristlagstiftning. Nu sätter regeringen hårt mot hårt och kriminaliserar även ”samröre och deltagande” med terroristorganisationer.

Om Lagrådet inte hindrar det, så föreslås den skärpta terroristlagen träda i kraft den 1 augusti 2019. Men förslaget har fått allvarlig kritik från flera håll, bland annat på grund av de vaga definitionerna.

– Det är otydligt vad för handlingar man egentligen avser att träffa. Vad är det för samröre, var går gränsen? Man gör det möjligt att använda nya tvångsmedel som hemlig övervakning och avlyssning av misstänkta personer. Det riskerar att drabba väldigt många oskyldiga människor, eftersom brottet är så otydligt avgränsat, säger John Stauffer, chefsjurist på Civil Rights Defenders svenska sektion.

Straffas före handling

Den svenska terroristlagen från 2003 definierar terroristbrott förhållandevis tydligt: en gärning som med fruktan, tvång eller destabilisering avser att allvarligt skada en stat. I det nya lagförslaget heter det, ganska luddigt, att en terroristorganisation är en ”sammanslutning av personer som begår särskilt allvarlig brottslighet eller gör sig skyldiga till försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till sådan brottslighet”. Den som har samröre med en sådan organisation begår också terrorbrott.

Civil Rights Defenders tror att det finns en orsak bakom den vaga definitionen. Den egentliga terroristhandling regeringen vill komma åt är våldet, men det har varit svårt att knyta individer till våldsbrotten som begås.

– För att ändå komma åt dem på något vis går man nu flera steg bort från den egentliga, skadliga handlingen som har straffvärde. Och då blir det svårare att precisera de här handlingarna, säger John Stauffer.

Journalistförbundet kritiska

Journalistförbundet har också kritiserat lagförslaget, vars bristfälliga definitioner skapat oro för krockar med pressfriheten och för att journalister plötsligt kan anses begå terrorbrott. Regeringen har vid flera tillfällen föreslagit att Sverige även kan anamma EU:s sanktionslista mot terroristorganisationer som egen utgångspunkt.

Där står det även med organisationer som mest bara är engagerade i inbördes konflikter och inte riktar hot mot omvärlden. Det är viktigt att konfliktjournalister kan tala även med dessa grupper, i deras hemmamiljöer. Det kanske inte är en normal journalistisk arbetsplats, men i alla fall ett ställe där journalister bör kunna finnas och agera för att kunna rapportera. Det är otroligt viktigt för annars blir kunskaperna om de här grupperna mycket mindre, säger Tove Carlén, Journalistförbundets jurist med yttrandefrihet som specialitet.

Stort fokus på IS

I lagrådsremissen från den 28 februari säger regeringen att en sådan journalistisk verksamhet ska vara okej. Men man har behållit formuleringen att ”det aldrig kan vara tillåtet att delta i terroristorganisationens verksamhet genom att bedriva journalistisk verksamhet till stöd för densamma”.

Hur eller när det ena anses bidra till det andra, är även detta i dagsläget oklart. Redan i fjol kriminaliserades gärningen att söka efter information som klassas som uppmaning till terrorism. Även där har Journalistförbundet uppmärksammat gränsdragningsproblem när det gäller researcharbete för journalister.

Flera kritiker har varnat för att den nya terroristlagstiftningen uppenbarligen är en konsekvens av de senaste årens IS-attentat mot västvärlden. Det har talats om ett inslag av politisk populism bakom kraven på terrorlagsskärpningar, eftersom ingen i dessa tider har råd att våga framstå som ”mjuk” i frågan om terrorism.

John Stauffer efterfrågar en bättre analys av hur den snabba lagstiftningen drabbar samhället i stort, bortanför hela narrativet om hotet från IS.

– Att som politiskt parti inte dras med i det här, utan att säga stopp, vi måste fundera lite mer – det vinner man inga röster på i dag. Det är inte längre skyddet av våra fri- och rättigheter som står högst upp på agendan.