Klyftorna växer i Sverige – då sänks skatterna för höginkomsttagare. För många miljöpartister har det varit ett svårsmält inslag i januariavtalet med Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. I kampen om vem som ska efterträda Gustav Fridolin som språkrör står nu synen på jämlikhet i fokus.

Magnus P Wåhlin, i dag gruppledare för Miljöpartiet i Växjö, är en av de språkrörskandidater som vill att partiet nu tar strid för minskade klyftor.

– Vi ska sätta fokus på den sociala ojämlikheten och koppla ihop det med den omställning hela samhället måste göra för att klara klimatet. Det ena fungerar inte utan det andra, säger han.

Magnus P Wåhlin tycker det är bra att miljöskatterna nu ska höjas med 15 miljarder och växlas mot sänkt skatt på arbete, men att större hänsyn måste tas till låginkomsttagare och glesbygdsbor. Konkret kan det handla om att ge människor på landet större reseavdrag och stöd för att konvertera fossilbilar.

– Det måste finnas en kompensation, både för de med tunna plånböcker och för dem som är tvungna att ta bilen för att komma till arbetet.

Växjöpolitikerns budskap har gett honom stöd inte bara från hemregionen Kronoberg, utan även från bland annat Miljöpartiet i Göteborg. Men han är inte ensam om att betona utjämning. Samtliga fyra kandidater riktar på ett eller annat sätt ljuset mot fördelningen mellan olika grupper i samhället.

Läxa i social hållbarhet

Om förre riksdagsledamoten Niclas Malmberg får förtroende som språkrör vill han att de miljöskatter som staten tar in ska delas ut som pengar i handen direkt till medborgarna. En sådan modell infördes nyligen i Kanada.

– Att höja miljöskatter är bra. Men om man bara växlar det mot sänkt skatt på arbete blir det ingen kompensation för de som har det svårast ekonomiskt, exempelvis arbetslösa, säger Niclas Malmberg.

Också favorittippade finans– och bostadsminister Per Bolund menar att partiet har en läxa att göra när det gäller social hållbarhet, även om han framhåller politiken som redan genomförts som positiva exempel.

– Vi ska ta ut miljöskatter främst från dem som har störst påverkan, vilket oftast är de som har högst inkomster. Flygskatten är ett bra exempel på det, säger Per Bolund.

Processen med att vaska fram Isabella Lövins nya parhäst sker i en motig tid för partiet. I flera opinionsmätningar parkerar man under riksdagsspärren. I förra veckan valde EU-parlamentarikern Max Andersson som den senaste i raden av tunga miljöpartister att hoppa av. Och i förra veckan lanserade före detta miljöpartister med Carl Schlyter i spetsen Partiet vändpunkt.

Språkrörskandidaterna ser olika på det nya partiet. Magnus P Wåhlin pekar på toppstyrning som en orsak till splittringen och hoppas att en ny inriktning med fokus på social jämlikhet ska kunna locka tillbaka de som lämnat. Per Bolund tycker å sin sida inte att partiledningen kan klandras för att partiet inte hålls ihop.

– Det är synd att man väljer att starta en separat organisation istället för påverka inom den som redan byggts upp, som Reformisterna nu gör inom socialdemokratin.

Sammanhang för fler

När janurariavtalet presenterades ansåg Grön ungdom att Miljöpartiet liksom Liberalerna och Centerpartiet skulle ha hållit sig utanför regeringen för att ha en större frihet att forma sin egen politik. Av språkrörskandidaterna finns däremot ingen som ifrågasätter beslutet att fortsätta i regeringsställning.

– Vi hade säkert vuxit mer som parti om vi stått utanför, men jag tror vi påverkar mer innanför. Jag är hellre med och räddar världen än ser till att Miljöpartiet blir stort i opinionsundersökningar, säger Per-Inge Lidén, i dag kommunpolitiker i Karlstad.

Om han väljs till språkrör vill han se till att stärka partiorganisationen, inte minst i de kommuner där man i dag saknar plats i fullmäktige. Det behövs såväl pengar som utbildningsinsatser för att skapa sammanhang där fler vill vara med, tror han.

– Vi ska hitta tillbaka till en glädje och ha roligt i partiet. Det måste vara lockande att gå till ett föreningsmöte en torsdagkväll klockan sju.