Sextortion är en sorts muta, där valutan är sexuella tjänster istället för pengar. Pilar Avello på Siwi, Stockholm International water institute, har varit med och satt fokus på förekomsten av sextortion inom vattensektorn.
– Kvinnor använder sig av det för att de inte har någon annan källa till ekonomisk makt. Det skulle inte hända om de levde i ett ekonomiskt jämställt samhälle, säger hon.

Pilar Avellos pampiga huvudkontor ligger i det k-märkta kvarteret Garnisonen på Östermalm, i vad som en gång i tiden var Svea livgardes kasernbyggnader. I samband med att hon började jobba på Siwi för fyra år sedan, flyttade hon från Madrid till Stockholm.
– Det svåraste har varit att anpassa mig till vinterhalvårets ljusbrist. I Madrid har vi många soliga dagar med blå himmel. Men den här vintern har jag tagit D-vitamin-tillskott och skaffat en ljuslampa. Det har hjälpt, säger hon.

Sextortion

Att Avello tillbringar en hel del tid på resande fot i sitt arbete hjälper också. I hennes arbetsuppgifter ingår att träffa vattenministrar och hålla i utbildningar världen över om hur man bekämpar korruption inom statliga eller privata vattenbolag. På senare tid har begreppet sextortion smugit sig in i hennes arbetsområde, även om det inte är ett nytt fenomen.

Det var International Association of women judges (Internationella förbundet för kvinnliga domare – IAWJ) som först namngav det år 2012. De definierade då sextortion som ”den genomgripande, men ofta ignorerade, formen av sexuellt utnyttjande och korruption som uppstår när människor i myndighetsposition – till exempel statligt anställda, domare, lärare, polis eller arbetsgivare – försöker framtvinga sexuella förmåner i utbyte mot någonting som ligger i deras makt att bevilja eller avslå.”

Enligt IAWJ behöver det inte röra sig om samlag eller ens fysisk beröring, utan kan också vara andra former av oönskade sexuella aktiviteter, som till exempel att låta sig fotograferas eller visa upp delar av sin kropp.

Sextortion förekommer även inom utbildning, hälsa, bistånd och domstolsväsendet. Men ingen vet hur utbrett det är eftersom det fortfarande är djupt förknippat med stigmatisering och skam. Inte heller globala och nationella undersökningar om korruption eller FN:s konvention mot korruption tar upp problemet.

– Sextortion har varit svårt att angripa eftersom det hamnar i ett slags juridiskt ingenmansland. Det räknas inte som sexuellt våld eftersom kvinnan accepterar det, det är inte sexuella trakasserier och inte heller korruption, eftersom det inte inbegriper någon monetär transaktion. Det går inte heller att anmäla eftersom det inte är något brott.

Ändå får det allvarliga konsekvenser. Många kvinnor får psykiska och fysiska trauman, det kan leda till oönskade graviditeter, könssjukdomar och att kvinnor i vissa länder kan bli bestraffade, dels för otrohet, dels för prostitution.

Betala med sex

På senare år har det kommit rapporter om sextortion i flyktingläger, till exempel vid matutdelningar. I vissa fall har även gränsvakter valt ut enstaka kvinnor som får betala med sina kroppar för att en hel grupp av flyktingar ska släppas över gränsen.

Hösten 2017 var Pilar Avello med och tog fram en studie som undersökte hur korruption påverkar kvinnor annorlunda än män, och kvinnors erfarenheter av sextortion inom vattensektorn i Johannesburg och Bogota.
– I bägge länder är kvinnan ofta huvudansvarig för familjens vattenförsörjning och måste gå långa avstånd till fots för att hämta vatten. Många utsätts för både fysiskt och sexuellt våld på vägen, eller vid själva vattenstationen, säger Pilar Avello.

I både Sydafrika och Colombia är det vanligt att anställda från vattenbolaget kommer hem till familjen med fakturan. Om de inte har råd att betala, kan den anställda stänga av vattnet. En kvinna från Johannesburg som deltog i studien berättade att hon blivit sexuellt utnyttjad vid tillfällen då hon inte hade pengar. ”Det är det enda jag har att ge honom”, sade hon.
– Utan vatten vet de att deras barn kommer att lida, därför offrar de sig för familjens skull, säger Pilar.

Många ville berätta

Efter att Siwi publicerade rapporten var det många kvinnor som hörde av sig och ville berätta om sina egna erfarenheter.

Under den senaste Världsvattenveckan, ett forum där forskare och andra aktörer från hela världen samlas i Stockholm varje år för att diskutera frågor kopplade till världens vattenförsörjning, var Pilar med och anordnade ett seminarium under rubriken ”Sex för vatten: ett övergrepp på kvinnors rättigheter”. Det visades en film med kvinnor i Kenya som vittnade om hur de betalat med sex för att få vatten, där till och med en leverantör erkände att han tog emot sex istället för pengar om kvinnan inte hade pengar.
– Det blev knäpptyst. Alla var helt chockade, säger Pilar.

I panelsamtalet efteråt diskuterades bland annat ansvaret hos leverantörer, givare och civilsamhället, samt hur frågan ska hanteras juridiskt.
– Det blev tydligt för alla närvarande att de behöver jobba mer med det här. Många organisationer arbetar ju mot sexuellt våld, men eftersom sextortion är något annat krävs ett nytt angreppssätt.

Just nu pågår diskussioner på Siwi om att starta ett projekt som undersöker mekanismerna bakom sextortion inom vattensektorn i Latinamerika.
– Vi vill få en tydligare bild av hur det går till, medvetenhet om problemet och andra sociala aspekter av det.

Uppförandekoder

Siwi kommer att vända sig till privata såväl som statliga vattenbolag, och departement som fattar beslut i vattenfrågor. Pilar tror att en lösning måste inbegripa uppförandekoder, kontrollmekanismer, klagomålsinstanser och utbildning av personal, bland annat.
– Frågan behöver diskuteras på alla nivåer. Men eftersom sextortion förekommer mellan användare och de anställda krävs utbildning och större medvetenhet hos vattenbolagen. De har ett moraliskt och ekonomiskt ansvar att veta vad som pågår mellan användarna och sina anställda.

Pilar är hoppfull, även om hon medger att det ibland kan vara svårt att se omedelbara effekter av arbetet. Samhällsförändringar sker långsamt och när de väl sker är de ett resultat av att många aktörer jobbar tillsammans.
– Det är viktigt att försöka se de små förändringarna i rätt riktning, medan man väntar på de stora förändringarna. Det saknas fortfarande förståelse för sextortion globalt. Men det är bra att man sätter ord på det. Först då kan man börja göra något åt problemet.

Hon tycker även att #metoo har bidragit till en större öppenhet i debatten.
– #Metoo har gjort att många känner ett systerskap där man skyddar varandra istället för att döma ut varandra, och pratar om saker man inte vågade prata om tidigare.

När intervjun avslutats och Pilar ska fotograferas ute i snön, tänder hon en cigarett och huttar över kylan.
– En sak jag älskar med Sverige är när våren kommer. Det är som om alla drabbas av en enorm energi samtidigt och plötsligt är alla utomhus, i parker och vid sjöar. Den tiden på året älskar jag, säger hon.