Någonstansare och varsomhelstare, låter det bekant? De finns på 2018 års nyordslista. En någonstansare är någon som är djupt rotad på sin hemort, känner lojalitet med människorna där och lägger vikt vid trygghet och traditioner. En varsomhelstare känner sig som en världsmedborgare och tänker mer globalt än lokalt.

Den som ligger bakom begreppen är David Goodhart, en brittisk författare och journalist, som använder dem för att beskriva hur människor tar ställning i fråga om brexit. Somewheres tenderar att vara för brexit och anywheres emot. De gillar ”globalisering, internationalism, modernitet och förändring”, som Isobel Hadley-Kamptz skrev i en krönika i Syre i februari 2018.

Hon skriver att hon tyckte att indelningen lät vettig ända tills hon kom att tänka på sig själv, för till sin personlighet är hon ”en somewhere in i märgen” men politiskt en varsomhelstare.

En varsomhelstare kan vara van vid att fara och flyga omkring i världen. Men fler och fler vill hellre resa på marken för klimatets skull. Att flyga inrikes vore direkt pinsamt, och många ursäktar sig när de berättar om sina semesterresor med flyg.

Flygskammen har gjort entré, och Språkrådet kommenterar: ”Ordet flygskam har under 2018 tagit stadig plats i medietexter och det kollektiva medvetandet. Om skattehöjningar inte hjälper eller inte ens genomförs för att avskräcka folk från flyget, måste man i stället rikta sig mot folks sociala kapital, resonerar bland andra Lennart Fernström, chefredaktör på tidningen Syre.”

Frihet och taggtråd

Det är flera av nyorden som du kan ha sett i Syre förut. Till exempel gal–tan-skalan, som är släkt med någonstansare och varsomhelstare. Den är ett försök att beskriva politiska ståndpunkter och strömningar som inte höger–vänsterskalan fångar in. En forskningsgrupp började använda den redan på 1990-talet, men inte förrän 2018 kom den så långt som till nyordslistan. Första gången skalan fanns med i Syre var i mars 2017, när den liberale debattören Vladan Lausevic skrev om den på Under ytan.

De flesta som intresserar sig för galtan-skalan placerar sig själva som gal, och är stolta över det. Stolta som galande tuppar, kan man säga för att komma ihåg vilken sida som är vilken. Annars är det en förkortning som står för green, alternative, libertarian. Eller grön, alternativ, liberal, men egentligen är frihetlig en bättre översättning av libertarian än liberal.

Liberalism på svenska har ju ofta ett fokus på frihet för kapital, inte så mycket för människor. Engelska libertarian och det svenska frihetlig är bredare, och där människors och andra levande varelsers frihet kommer i konflikt med pengarnas är det vår som vinner. Å andra sidan har marknadsliberaler också börjat kalla sig frihetliga, hur bakvänt det än kan låta.

Ja, här finns många nyanser och motsägelser. Men summan av kardemumman är att den bästa översättningen av libertarian börjar på fel bokstav. Därför har vissa börjat använda libertär, direkt från libertarians franska ursprung libertaire – såvitt jag vet bara i samband med gal-tan-skalan.

Men tan, då? Traditionell, auktoritär, nationalistisk. Fler poliser, högre murar, taggigare taggtråd, betyg i ordning och uppförande, stå upp när flaggan hissas, vet hut och raka led.

Ett nyord som illustrerar gal-tan-skalan är språkkrav, som jag skrev om i En syl i vädret i Syre #305. Krav på att klara ett prov i svenska för att bli svensk medborgare eller få uppehållstillstånd, till exempel. Eller hot om att bli utan försörjningsstöd om du inte pluggar SFI.

Språkkrav är nämligen typiskt tan. Att språk är viktigt betyder ju inte att tvång är ett bra sätt att hjälpa människor att lära sig det. För ett sådant resonemang finns inget vetenskapligt stöd, utan det handlar om att peka med hela handen och visa var skåpet ska stå. Populärt från höger till – om inte vänster så i alla fall till – Socialdemokraterna.

Gal–tan-skalan är inte alls oproblematisk, men den är ett steg framåt. Kanske hittar vi ett ord för en ny skala med fler dimensioner som kan stå på till exempel 2021 års nyordslista.

Inomhuskompost

Mindre kontroversiellt är aquafaba, som betyder bönvatten på latin och betecknar spadet som baljväxter på burk ligger i. Att kikärtsspadet har fått ett eget namn beror på att man använda det istället för äggvita i maränger. För veganer är det inget nytt, och den som har läst Syre länge kan ha sett ordet på Jenny Luks matsidor redan 2015.

Nollavfall och bokashi är ord som berättar om ett år när vi kom lite längre på vägen mot att förstå att vår planet behöver hänsyn. Nollavfall är när man lyckas göra något utan att alstra avfall, och ett sätt kan vara att ha en bokashi. Det låter japanskt, och det är det också. Det japanska lånordet betyder jäst organiskt material, och bokashin är en sorts inomhuskompost.

Omställaren Sanya Fal- kenstrand berättade om bokashin i en intervju i Syre 2016, men först nu har vi en egen på redaktionen. Det ska bli fin jord, kanske till en kryddodling i mötesrummet.

Framtidsord

Nyorden som kommer upp på listorna är ett litet urval av ord som samlas in under året. Sådant som medarbetare på Språkrådet och i Språktidningen hittar i media och en del förslag som lämnas in. Det blir som tidens verbala fotspår.

Eftersom redan en månad har gått av 2019 har några förslag hunnit komma in. På Språktidningens hemsida har någon föreslagit näså som nekande variant på jaså. Vi får väl se om det lyckas slå ut nähä.

Nolla, som verb och som substantiv med ny betydelse, är ett förslag som någon har skickat in till Språkrådet. Att nolla är att avstå från alkohol och en nolla är en som nollar. Ett ord att använda med ansvar om det inte ska bli missförstånd.

Skrollkoma är ett tydligt ord, som säger något om vår tid och dess vardagliga motgångar: ett tillstånd där man har fastnat ”i en loop med främst sin mobiltelefon, alternativt dator eller surfplatta” och planlöst skrollar runt. Snart på en lista nära dig?