Jordens magnetfält var extremt svagt för 565 miljoner år sedan, enligt en ny studie. Forskarna bakom studien tror att fältet var nära kollaps vid den tidpunkten. Hade kollapsen ägt rum hade jorden saknat skydd mot strålningen från solen.
De nya rönen antyder att jordklotets inre har en stormig historia.
I nutiden består den innersta delen av jorden av en solid kärna av järn. Men det har inte alltid varit så. Under lång tid var kärnan mer flytande – och under den perioden var magnetfältet svagare. Först när kärnan stelnade blev magnetfältet kraftfullt.
Forskarna, som publicerar sina rön i Nature Geoscience, drar slutsatsen att kärnan blev fast mycket sent i planetens historia. Troligen stelnade den i grevens tid, strax innan magnetfältet utplånats helt och hållet, att döma av studien.
Genom analyser av magnetismen i kristaller i olika bergarter och mineraler som formades för 565 miljoner år sedan i östra Quebec i Kanada, upptäckte forskarna att magnetfältet måste ha varit osedvanligt svagt vid den tidpunkten. Som tur var undveks dock kollapsen och så småningom, när den inre kärnan stelnat, blev magnetfältet starkare.
För livet på jorden var detta sannolikt av stor betydelse. Utan fältet skulle strålningen från solen bli svårartad. Dessutom skyddas vi mot solvinden – väldiga mängder laddade partiklar som strömmar ut från solen – som annars hade kunnat leda till att jorden förlorat delar av sin atmosfär.
Fakta: Jordens magnetfält
Jordens magnetfält utgörs av två motsatta poler, en vid Nordpolen och en vid Sydpolen. Det magnetiska fältet sträcker sig ut från jorden flera tiotusentals kilometer – den så kallade magnetosfären.
Fältet har funnits mycket länge men dess styrka har varierat. I planetens ungdom var det betydligt svagare än idag.
De båda polerna har kastats om upprepade gånger under jordens historia, senast för cirka 780 000 år sedan.
Källa: Nature Geoscience, NE
