Samarbetet mellan regissören Rebecca Örtman och poeten och författaren Jila Mossaed började med projektet ”Exil – fria poeter på flykt” – en interaktiv poetisk vandring som gick ut på att publiken laddade ned en app med en karta som tog dem till olika platser där de sedan fick ta del av texter från olika exilpoeter.
En av poeterna som medverkade i projektet var Jila Mossaed, född i Iran men bosatt i Sverige sedan 1986.
– Under det här projektet började jag läsa in mig på iransk poesi och då dök Forrough Farrokhzads namn upp hela tiden, så då var jag tvungen att fråga Jila: ”Vem är den här Forrough?”, berättar Rebecca Örtman när vi ses på Göteborgs stadsteater där föreställningen kommer att ha premiär.
”Vet du inte vem Forrough är?!” hade Jila Mossaed svarat, och började sedan berätta för Rebecca Örtman om hennes enorma betydelse för den iranska poesin och hur hon sedan blev en ikon för kvinnorörelsen.
– Efter det började jag läsa Forroughs poesi och kände ett start systerskap. Så jag frågade Jila om vi inte skulle kunna skriva en pjäs om hennes liv. ”Absolut inte!” svarade Jila.
Jila Mossaed ansåg nämligen att Forrough Farrokhzads liv var alldeles för stort och mångbottnat för att kunna sammanfattas i en pjäs. Men Rebecca Örtman gav inte upp och till slut blev det faktiskt en föreställning.
Det som Örtman fastnade för i Farrokhzads poesi och i berättelsen om hennes liv var det mod som krävs för att trotsa traditioner och att hon förnyade den iranska poesin som under årtusenden varit en manlig domän i Iran – men också hennes mänskliga fel och brister och hennes längtan efter ett bättre samhälle.
– I en dikt drömmer hon om att dela ut nationalparken och kikhostemedicin till hela folket. Hon var inte bara poet, hon drev också en folkrörelse.
Upprorets poet handlar dock inte bara om Forrough Farrokhzad utan också om Jila Mossaeds eget liv och hennes kamp för att erövra ett nytt språk. Tillsammans fogas de samman i en person som i pjäsen kallas för ”poeten”.
– Jag tror också att vi genom Jilas personliga berättelse lättare kan få syn på personen Forrough Farrokhzad, så att hon inte bara blir en historisk person och att vi tänker att det där var något som hände för länge sedan.
– Forruogh dog väldigt ung, men den kraft hon gav till marginaliserade människor förs vidare av alla de modiga kvinnor som lever i dag.
I pjäsen förekommer bara kvinnliga skådespelare, något som inte var bestämt från början men som utvecklades under regiarbetet med manuset.
– Om vi hade haft med de klassiska iranska männen med stor mustasch hade det känts som att befästa en nidbild, därför var det mycket roligare att ta udden av det genom att låta tjejerna ha stora mustascher istället. Trots allt det tragiska som finns i Forroughs liv och den här berättelsen om förtryck så finns det också ett hopp i hennes poesi som vi ville lyfta fram.
Alla fem skådespelarna som medverkar i pjäsen turas om att gestalta Forrough Farrokhzad i olika skeden av hennes liv. På så sätt menar Rebecca Örtman att vi kan komma närmare vem Forrough verkligen var eftersom hon har så många olika ansikten. En av de medverkande skådespelarna är Kristina Issa som dessutom har komponerat musiken till föreställningen.
När arbetet med Upprorets poet inleddes var det ingen som visste att Jila Mossaed skulle bli invald i Svenska Akademien, något som förstås har påverkat intresset för föreställningen och att det som innan sågs som ett smalt alternativ nu kan nå en bredare publik.
– Jag hoppas verkligen att de barriärer som finns för dem som inte är födda i Sverige börjar raseras nu. Det är en historisk händelse det här att en utomeuropeisk kvinna bjuds in till Akademien. Sen är Jila också väldigt orädd och vågar säga vad hon tycker, så jag tror att hon kommer kunna åstadkomma väldigt många bra saker. Akademien ska vara glada att hon har sagt ja.
Upprorets poet hade premiär på Göteborgs stadsteater den 23 november. Den 26 januari har den turnépremiär på Rats teater i Husby och sedan kommer den att spelas över hela landet.
