Politiken ska skapa förutsättningar för kulturen, men inte på något sätt styra innehållet. Principen brukar kallas för ”armlängds avstånd” och delas av de flesta, ändå händer det titt som tätt att politiker eller kommunala tjänstemän just lägger sig i det konstnärliga innehållet.

Senaste exemplet är gatukonstfestivalen Wall street Nacka. På Nacka kommuns hemsida står det att syftet med festivalen bland annat är att öka tryggheten, stärka Nacka som kulturstad och ”stärka arbetet för det goda samhället”. Det tycks som att det särskilt är det sistnämnda som stadskreatören Fredrika Friberg har tagit fasta på när hon skrivit en ”programkod” för festivalen.

”Det finns många gamla associationer till vad måla på en vägg betyder i en stad. Många tänker på olagligt klotter, och det är inte något vi vill ha eller uppmuntrar” skriver hon först och därefter listar hon ett antal punkter på vad konsten på festivalen ska vara och inte vara. Istället för att uttrycka ilska och aggressivitet vill hon att den ska uttrycka visdom och klokskap, istället för ”vi mot dom” ska festivalen stå för ”vi är alla ett”, istället för att vara ”rebellisk” ska konsten vara ”mästerlig” och så vidare.

De här principerna har lett till att man har avbokat den internationellt erkända konstnären Huge eftersom man menar att hans konst inte passar in i deras kontext. ”Självklart behöver konst också få innehålla samhällskritik”, skriver kommunen och fortsätter: ”Frågan vi vill ställa oss är på vilket sätt den framförs, och med vilken respekt och medvetenhet dialogen förs.” Med andra ord: det är okej att vara samhällskritisk, bara man har frågat kommunen om lov först.

Det är lätt att skratta åt Nacka kommuns uppdelning mellan den goda, uppbyggliga konsten och den moraliskt förkastliga. Men jag tror också att det här är ett tecken i tiden. Framför allt Sverigedemokraterna vill gärna gå in och detaljstyra konsten, i Sölvesborg föreslog man nyligen att staden bör köpa in mindre ”utmanande” samtidskonst och mer ”tidlös och klassisk” konst. Det går väl i hand med de konservativa och nymoralistiska strömningarna som vi ser över hela världen.

Vad som är god och uppbygglig konst är förstås hela tiden beroende av sin kontext. Såväl Sovjetunionen som Nazityskland insåg konstens politiska sprängkraft, därför lyfte man fram de konstnärer som man ansåg bidrog till att stärka gemenskapen och den nationella identiteten och censurerade de som kom med kritik eller ansågs vara moraliskt dåliga för samhället. Både SD och Nacka kommun är inne på samma linje när man väljer att inte inkludera den konst som kan utmana eller provocera, det är en väldigt farlig väg att gå.