Sverige får bottenbetyg i etnisk likabehandling av jobbsökande, visar en stor studie där nio länder jämförts. Vita personer som söker jobb i Sverige har 65–100 procent större chans att kallas till intervju än ickevita med samma kvalifikationer.
För att undersöka etnisk diskriminering på arbetsmarknaden har forskare skickat ut omkring 200 000 fiktiva jobbansökningar i nio länder. Ett sätt att ge en fiktiv ansökan etnicitet kan vara att använda ett utländskt klingande namn. Trots liknande kvalifikationer kallades ”vita” till fler intervjuer än ”icke-vita” i samtliga länder.
– Om den sökande har bakgrund i Afrika, Mellanöstern eller Asien spelar mindre roll, inte heller om personen har invandrat eller är andra generationens invandrare, eller vilken typ av jobb det handlar om. Däremot finns det betydande skillnader mellan de olika länderna vad gäller diskrimineringens skala.
Det konstaterar sociolog Arnfinn H. Midtbøen, sociolog på norska Institutt for samfunnsforskning (IFS) i en intervju på forskningsinstitutets hemsida. Han är en av forskarna bakom studien, som är en metaanalys av totalt nära hundra tidigare studier.
Orsaker till diskriminering
Frankrike och Sverige missgynnade icke-vita mest. Minst diskriminerande var Tyskland, Norge och USA, där ”vita” fick 20–40 procent fler intervjuförfrågningar. Övriga studerade länder var Belgien, Kanada, Storbritannien och Nederländerna.
– Resultaten utmanar teorier som framhäver historiska faktorer som kolonialism och slaveri som viktig orsak till diskriminering. Den höga graden av diskriminering i Sverige visar att kolonialhistoria utanför Europa inte är en förutsättning för den här typen av diskriminering, säger sociolog Arnfinn H. Midtbøen.
Han tror att skillnaderna mellan länderna i stället kan förklaras med institutionella förhållanden i arbetslivet:
– I Tyskland, där vi hittar den lägsta omfattningen av diskriminering, krävs till exempel att jobbsökande skickar med en omfattande dokumentation av sina kvalifikationer. Det kan minska osäkerhet knuten till den sökandens kompetens, och bidra till en lägre diskrimineringsnivå.
Och i USA, som missgynnar icke-vita ansökanden relativt lite i jämförelse med Sverige, finns ett starkare skydd mot diskriminering i rekryteringsprocesser, till exempel genom etnisk kvotering, skriver studiens författare.
Arbetsgivares skyldighet
Enligt svensk diskrimineringslag måste arbetsgivare med 25 eller fler anställda ta aktiva åtgärder för att motverka diskriminering, bland annat vid rekrytering, och dokumentera dessa. Men där finns stora brister, konstaterade Kitimbwa Sabuni, utbildare i länsstyrelsen Stockholms projekt mot arbetsplatsdiskriminering i Syre Stockholm tidigare i år:
– Vi har kunnat konstatera att knappt någon arbetsgivare gör detta. Jag har själv inte stött på en enda. Lagstiftningen har ju kommit till för att man bedömer att det är angeläget. Att ingen följer lagen är mycket allvarligt.
Läs mer: Så ska arbetsplatser sluta diskriminera efter hudfärg (artikel från mars 2019).
Studien ”Do Some Countries Discriminate More than Others? Evidence from 97 Field Experiments of Racial Discrimination in Hiring” publicerades i Sociological Science 2019.
