Under snart två månaders tid har de stora folkliga protesterna i Chile pågått. Till en början med världens blickar mot sig, men med tiden har världspressens strålkastare riktats om och de stora rubrikerna har försvunnit, detta trots att protesterna fortfarande pågår. Varje dag, på flera platser runt om i Chile, deltar tusentals människor i protesterna. De allra flesta är unga studenter villiga att gå långt för att bygga sig en bättre framtid, men också för att förbättra för den fattigare delen av landets befolkning.

– Om min mormor går i pension, borde hon inte dö av hunger. Om jag hamnar på sjukhus, borde jag inte dö i väntan på behandling. Den professor som undervisar i mina klasser bör inte kunna få så dåligt betalt. Vi kan inte ha det så, sade Catalina Santana, 18-årig student från Chile, till nyhetsbyrån AP när protesterna bröt ut.

Mötte hårt motstånd från militär

För ungefär två månader sen var Catalina Santana  med och hjälpte till att starta en rörelse som förändrade Chiles kurs. Vad som startade som en protest mot de höjda biljettpriserna i kollektivtrafiken var snart mycket större än så och  kom mer allmänt handla om höga levnadsomkostnader i landet. Detta efter att de unga studenterna som startade protesten mot prishöjningen mött hårt motstånd från militär, vilket fick allt fler att ge sig ut på gatorna och kräva reformer mot den sociala ojämlikheten.

Varje dag intar tusentals unga gatorna i städer runt om i Chile.  Störst är protesterna i huvudstaden Santiago. Nästan överallt i staden, på husfasader, statyer och offentliga byggnader, syns politiska slagord i form av klotter eller gatukonst. Demonstranten Francisca är en av dem som har varit på plats sedan protesterna startade. Hon säger att även om krafterna börjar sina tänker man inte ge upp.

– Ja, jag är mycket trött. Vi ger inte upp. Men vi är alla trötta, säger Francisca, till finska Yle.

– Pensionerna, hälsovården, utbildningen. Allt är dåligt i det här landet. Vi fortsätter demonstrera så länge det behövs, fortsätter hon.

Genomgår en metamorfos

David Altman är statsvetare vid Pontificia Universidad Católica de Chile och menar att demonstranterna just nu genomgår något av en metamorfos.

– Man kan inte mobilisera miljontals människor hela tiden i sju veckor. Man kan mobilisera vissa befolkningsgrupper, som till exempel studenter. Men människor måste jobba också och därför ser vi nu mycket mindre demonstrationer som är mer utspridda, säger Altman, till Yle.

Folkets enorma maktdemonstration har ändå fått Chiles president Sebastián Piñera att backa från sin politik och göra förändringar som lugnar den arga folkmassan. Bland annat har han sparkat en tredjedel av sin regering och utlovat flera sociala reformer – exempelvis höjda pensioner och lägre elkostnader.

– Den rörelse vi ser i dag är en del av något som händer över hela världen, med människor som protesterar när de är missnöjda. Det kommer att leda till en välbehövlig omkonfiguration av den politiska kartan i Chile, säger Gabriel Boric, vänsterpolitiker och tidigare studentledare, till nyhetsbyrån AP.

Bilden av att det är just unga som står bakom stora protester har blivit en allt vanligare syn världen över.

– I många fall har de unga gått i frontlinjen och många gånger har de legat ett steg före och visat omgivningen vad som komma skall, säger chilenske historikern Mario Garcés till AP.