Våra förfäder trillade ut ur historiens mörker för så där 250 000 år sedan. Så långt som jag kan förstå är det fortfarande lite oklart hur det gick till, vilka vi härstammar från, men en dag stod vi där. Med verktyg, eld och kläder. Färdiga. I alla fall inte så mycket annorlunda än vi är i dag.
Den som beger sig ner i de djupaste mänskliga lagren kommer att upptäcka en sak till. Vi har alltid haft konst och kultur. Det finns ingen människa utan kultur.
Konst, musik och litteratur kan ses som onödiga. Kan möjligtvis föda målaren eller kompositören i bästa fall. Och det gör lätt att kulturen betraktas som en lyx, något som vi kan ta oss råd med när vi har lite pengar över.
Tänk om det är tvärtom? Om vi inte har råd att missköta den kulturella trädgården? Tänk om kulturen är det som för samhället framåt, på ett mycket viktigare och faktiskt påtagligare sätt?
Genom historien har det visat sig att människor som har det tillräckligt bra för att hinna få tråkigt, som inte bara går och stirrar ner i backen efter något ätbart, blir kreativa, börjar se på världen med konstnärsblick. Likadant är det med vetenskapen. Filosofin. Till och med idrotten.
Lägg sedan till internationella kontakter, en etniskt mixad befolkning, kulturmöten och en och annan vision så sätter hjulen fart.
Den nederländska renässansen. USA:s expansiva glansdagar under förra seklet. Storbritannien under kolonialtiden. Dessvärre har de en sak gemensamt. Andra blev lidande för deras framsteg. Mänsklig utveckling ersätts av ekonomisk utsugning. För ensidig ekonomisk tillväxt är en genväg till välfärd. När människor inte ska ha kontroll över sina liv och när den oinskränkt äganderätten ska råda ersätter en ständigt ökande konsumtion kulturen som samhällelig drivkraft.
För jag tror att det i grunden är tvärtom. De historiska guldåldrarna börjar inte med ekonomiskt utnyttjande. De börjar med idéer och konstnärlig utveckling, med tankar. Utan J. S. Bach skulle musiken inte ha låtit som den gör, medan hans mecenat var utbytbar var han inte det. Livet skulle ha varit ungefär som nu. Bara lite fattigare. Lite tråkigare.
Den ekonom som hävdar pengarnas företräde före människan går ändå hem efter jobbet och sjunker ner i soffan framför en film eller teveserie. Den mest cyniska av nyliberaler öppnar ändå då och då en bok, lyssnar på en låt eller njuter av de snygga tapeterna i hennes vardagsrum.
När våra förfäder målade sina första grottmålningar var det inte för ekonomisk vinning, tvärtom, det var för att vila från slitet med att försörja sig. Men målningarna finns kvar. På många ställen är det det enda som finns kvar. Den föraktade konsten. Den nedvärderade lilla världen. Ändå så stark.
