Trots att näringsläckaget minskat drastiskt till Östersjön – fortsätter fintrådiga alger att ställa till med problem längs med vissa kuststräckor. ”Småfisk ger samma symptom som övergödningen”, säger Sofia Wikström marinekolog vid Stockholms universitet.
Att beskriva läget i Östersjön är komplicerat. Stora syrefria bottnat breder ut sig till havs. Även om näringsämnena nu försvinner mer än vad som läcker ut till havs – ligger en återhämtning långt in i framtiden.
– Det kommer ta hundra år innan vi når den nivå som var innan vi började med övergödning på 1950-talet. Men bara på 40 år kommer vi att se en märkbar förändring, med inte så mycket algblomning och färre syrefria bottnar.
Bättre vid kusten
Ute i de djupa bottnarna går återhämtningen långsammast. Där finns en stor mängd av fosfor och kväve som ansamlats under årtiondena. Att havet är närmast inneslutet gör att det tar lång tid för näringsämnena att försvinna från systemet. Men längs kusten är situationen en annan. På flera håll syns det minskade läckaget av näringsämnen tydligt.
– Förr var det stor syrebrist i Stockholms innerskärgård med mycket algblomning. Där och på många ställen är det mycket bättre.
Men på många andra platser fortsätter de fintrådiga algerna att ställa till med problem. Trots att läckaget av näringsämnen minskat drastiskt.
– Det hänger ihop med att det inte finns lika mycket rovfiskar som det funnits tidigare, säger Sofia Wikström.
Explosion av småfisk
Torsk, gädda och aborre äter nämligen småfisk – som är i sin tur reglerar de ”betare” som äter plankton och alger. Utan ett friskt rovfiskbestånd – exploderar antalet småfiskar, vilket i sin tur leder till att det blir för få ”betare” som kan hålla algerna i schack.
– Då får man massor av trådalger som kleggar igen vikar helt och hållet, det har vi sett både på Västkusten och Östersjön, där antalet småfisk ökat många gånger om.
