Kollegerna är i Almedalen och håller seminarier och annat spännande. Så är plötsligt NMR där. Vi som är hemma läser det i Almedalstråden i vårt kommunikationsforum och sitter klistrade tills vi kan se att allt är lugnt och de är borta. Det tar en halvtimme, ingen kommer till skada, men NMR har nog uppnått vad de ville. Att man är lite orolig för att de finns i närheten, tänker på dem, talar om dem.

Jag tror inte på att förbjuda åsikter, men det kändes bra när inrikesminister Morgan Johansson i veckan sa ifrån att regeringen vill ha ett förbud mot rasistiska organisationer. Det känns tryggt att regeringen klart och tydligt visar att vit makt-rörelser är en paria i samhället. Även om det där med förbud inte verkar så genomtänkt.

Till att börja med: säg att NMR förbjuds, och kanske några till. De kommer att sy nya fanor, ändra sin retorik och fortsätta att vara nazister. Och vilka organisationer ska egentligen förbjudas? Är det själva rasismen man ska rikta in sig på? Hur ska man i så fall hantera det faktum att vit makt-rörelsernas ideologiska granne är riksdagens tredje största parti?

Eller ska man ta fasta på begreppet ”våldsbejakande”? I så fall kommer fler att vilja vara med och bestämma vad det ska innebära. Vit makt-rörelsen är ju något slags extremhöger, även om det inte är traditionell högerpolitik som utmärker dem. Vanliga högermänniskor kan känna sig lite träffade, och vill ofta att det ska finnas en vänster som också ska fördömas och förbjudas. Och visst har det funnits vänstermänniskor som har begått våldsamma handlingar. Skillnaden är att vit makt-rörelsen till hela sin natur är våld och hot. I jakten på symmetri mellan ”höger” och ”vänster” riskerar ”våldsbejakande” att bli ett sluttande plan där allt man vill ha bort kan få åka kana.

Men rasismen kan bekämpas med annat än förbud. Nazister stör alltid ordningen, alltså behöver de aldrig få tillstånd att demonstrera där det finns folk. I yrken där allas lika värde är en viktig sak finns det ingen anledning att anställa rasister – till exempel inom vård och utbildning. Ingen ska behöva oroa sig för att läkaren som ska behandla en eller läraren i barnens skola är vit makt-sympatisör. De kan inte förväntas klara ett sådant jobb.

Allra bäst, för att gå till botten med saken, är att skapa ett samhälle som inte slår ut och gör skillnad mellan människor. Som inte vänder människor med olika färg och ursprung emot varandra. Ett solidariskt samhälle. Det behöver vi ju göra i vilket fall som helst.