Inbördeskriget i Jemen har kännetecknats av olagliga bombningar, tvångsförflyttning av befolkning och har gjort att stora grupper i landet kämpar för sin överlevnad. De humanitära återverkningarna är mycket stora, men de som drabbas värst är människor med olika former av funktionsnedsättninar, fysiska, psykiska och neuropsykiatriska.
På grund av tidigare stridigheter och den relativa fattigdomen i landet beräknas så många som 15% av befolkningen, minst 4,5 miljoner människor ha olika former av funktionsnedsättningar. Många av dem lever på tiggeri eller välgörenhet och har ingen möjlighet att köpa mediciner, sjukvårdsmateriel och hygienartiklar som blöjor.
En mamma till en treårig flicka med epilepsi och en ryggmärgsskada berättar för Amnesty International om hur hon fått offra allt för att resa till Sana, landets huvudstad, för att få vård till dottern.
– Jag sålde mina möbler och tog henne till Sana för att hon skulle få behandling. Fyra månader senare såg jag att hon varken lekte eller skrattade längre. Häromdagen frågade jag en vän om jag skulle sälja min njure.
Brist på hjälpmedel
Det råder också en stor brist på hjälpmedel och de som finns är sällan måttanpassade eller fungerar dåligt i den miljö människor lever i. Vanliga rullstolar är svåra att använda i flyktinglägren eftersom de oftast är anpassade till stadsmiljö.
I södra Jemen finns bara en habiliteringsklinik vilket innebär att många proteser och liknande måste beställas från utlandet, reparationer och individanpassningar är i det närmaste omöjliga att få utförda i landet.
Inbördeskrigen som rasat i många år har också inneburit en stor påfrestning på människors psyke. En genomsnittlig jemenit på 25 år har genomlidit 14 väpnade konflikter enligt Amnesty. Trots det finns i princip ingen psykiatrisk vård i landet. I hela landet som har drygt 28 miljoner invånare finns bara 40 psykiatrer, de flesta i storstäderna.
