Andelen fattiga bland ensamhushållen har ökat kraftigt i Sverige. Bilden har varit att det främst handlar om ensamstående med barn men en ny studie i sociologi från Stockholms universitet visar att även singlar utan barn har en dramatiskt ökad risk att hamna i fattigdom.
– I dag är risken för att vuxna singlar hamnar i fattigdom nästan lika stor som hos ensamstående föräldrar. Även om den största ökningen skett för ensamstående föräldrar så är det utvecklingen hos vuxna singlar som överraskat oss mest. Det här är en nyupptäckt riskgrupp för fattigdom, säger Susanne Alm, docent i sociologi vid Institutet för social forskning, Sofi, på Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien i ett pressmeddelande.
Forskarna kopplar ökningen av fattigdom till bland annat restriktioner i arbetslöshetsförsäkringen. Även för par (med eller utan barn) har risken för fattigdom ökat men endast med några få procentenheter. En anledning kan vara att när en partner står utan arbete skyddar den andre partnern hushållet från att hamna i fattigdom.
Sedan slutet av 1980-talet har andelen singlar i arbetsför ålder som riskerar att hamna i fattigdom däremot ökat kraftigt. För ensamstående föräldrar har risken ökat från 7 procent till runt 28 procent, och för singlar utan barn från 10 till 24 procent.
– Arbetslöshetsförsäkringen har blivit mer restriktiv och begränsad under de senaste decennierna. I dag är det färre som kvalificerar sig, och de som gör det får också en mindre andel av sin tidigare lön i ersättning. Det är en huvudförklaring till den ökande fattigdom bland ensamhushåll som vi observerar i Sverige, säger Rense Nieuwenhuis, docent i sociologi vid Sofi.
I risk för fattigdom anses den vara som har en disponibel inkomst (korrigerad för hushållsstorlek och sammansättning) som ligger under 60 procent av medianinkomsten. Den här fattigdomströskeln tillämpas bland annat av EU-kommissionen.
