Vem har rätt att räknas som förälder? Om du är gift och lever i en heterorelation så är svaret enkelt: mannen anses automatiskt vara far till barnet – detta kallas för faderskapspresumtion. Om du däremot lever i ett samboförhållande, ett olikkönat äktenskap eller i ett äktenskap där någon bytt juridiskt kön så finns det ingen motsvarande presumtion. Då måste faderskapet, eller föräldraskapet, fastställas – normalt sett genom en bekräftelse som ska bevittnas av två personer och godkännas av socialnämnden och i vissa fall genom en dom. Ännu knepigare kan det bli om barnet är fött genom en insemination utomlands och spermiedonatorn till barnet är okänd, då kan du bli tvungen att göra en närståendeadoption av ditt eget barn.

DN berättar om ett exempel på det sistnämnda: Soledad Aznar och Sara Swanson fick barn tillsammans i Spanien genom en insemination. Men när de sedan flyttade till Sverige räknades bara Sara, som fött barnet, som förälder. Detta fick bland annat till följd att Soledad inte kunde få ut någon föräldrapenning från Försäkringskassan. För att lösa detta behövde hon göra en närståendeadoption, vilket bland annat innebar att Socialtjänsten gjorde hembesök för att se hur hon interagerade med sitt barn och utreda om hon lämpade sig som förälder – något som hon upplevde som väldigt plågsamt och förnedrande. Nyligen gjordes en lagändring som säger att man inte behöver göra en adoption om donatorns identitet kan bli känd för barnet, men i många länder, till exempel Spanien, så har man inte rätt att veta identiteten på donatorn.

Intentionen med att lagen ser ut som den gör sägs vara att alla barn ska ha rätt att veta vilka som är deras biologiska föräldrar. Det är en god tanke, men det skulle förmodligen gå att lösa genom att man registrerade spermadonatorn, i de fall identiteten är känd, men utan att denne fick de juridiska rättigheter som följer med ett föräldraskap – dessa borde självklart tillfalla båda föräldrarna till barnet, oavsett vilket kön de har. 

Även inom heteroäktenskap förekommer det ju att mannen inte är den biologiska föräldern till barnet, så om man skulle vara helt konsekvent borde alltid en utredning av faderskapet göras, men det skulle förstås bli alldeles för omfattande. Det rimligaste vore istället att de som skriver under att de är föräldrar till barnet också räknas som det, såvida ingen hävdar något annat Det skulle kunna gälla för både gifta och ogifta par, så kommer vi också bort från den lite förlegade uppdelningen mellan personer som är gifta eller lever i ett samboförhållande. 

Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) har nu, i samband med Stockholm Pride, gått ut och sagt att regeringen vill utreda hur föräldralagstiftningen kan bli mer könsneutral och ifall det ska införas utökade möjligheter att göra utländska föräldraskap gällande även i Sverige. Det är bra att det utreds, låt oss bara hoppas att det inte fastnar i en långdragen utredning utan att det verkligen blir av snart. Om det ändå ska utredas skulle man också kunna se över skillnaden mellan gifta par som har barn och personer som lever i ett samboförhållande. 

Just nu finns det i alla fall en mängd olika paragrafer i föräldrabalken som bland annat bygger på hur barnet har blivit till och vilka kön föräldrarna har, i ett modernt land som Sverige borde inte sådant spela roll. Gör föräldrabalken enkel och könsneutral.