Jag sjunger i en av mina sånger att jag antagligen är naiv, men hellre det än rädd. Rädsla är en känsla som låser in människan. Som gör oss misstänksamma och får oss att tro på amsagor om vilka som är dumma och vilka som är snälla.
Det handlar aldrig om verkligheten, alltid om berättelser om verkligheten och det är alltid möjligt att välja en tolkning. Det står oss helt fritt. Verkligheten säger ingenting. Den är ett intensivt myller av intryck, händelser, processer.
Det vi lever med nu är en rörelse som struntar i det. Som säger att det finns en sanning och den sanningen ger människorna i den rörelsen rätt att bete sig lite hur som helst. En neokonservativ, gränsfascistisk och ibland fullblodsnazistisk rörelse som inte är det minsta intresserade av sanningen som sådan har brett ut sig över världen och leder just nu till protester, motsättningar och till och med krig.
Striden i amerikansk politik som jag skriver om idag är exakt det. Det gamla, bakåtsträvande, inhumana patriarkala samhället försvarar sig mot modernitet, identitetspolitiska landvinningar, mänskliga rättigheter och rent hyfs med hänvisning till att de har rätt.
Likadant beter sig Sverigedemokraterna. De argumenterar för att deras existensberättigande ligger i att de har rätt. Och i att alla andra har fel. Det är en av de farligaste föreställningar som finns. Det är den föreställningen som ledde till utrotningen av judar, zigenare, fackföreningsmedlemmar, kommunister och människor med funktionsvariationer. Exakt den.
Det är samma gubbighet som gör att kvinnor fortfarande har svårare att bli kallade till anställningsintervjuer än män, eftersom män hellre väljer män. Läs om det i Hanna Westerlunds artikel i dag.
Det är också samma mekanismer som gör att kommunledningen i Sölvesborg är i fritt fall just nu. Deras senaste stolleprov är att de ställer in årets välkomstceremoni för nya svenskar. Vilket Hanna Stridh visar är olagligt i sin text.
Hoppet om mänskligheten sätter jag i dag till myndigheterna i Costa Rica som har satt ner foten mot människor som vill ta selfies av sig själva med sköldpaddsungar. Deras parningstid är inne och människorna som invaderar stränderna för att gulla med ungarna ställer till med stora problem berättar Ossian Sandin.
Innan jag spoilar hela tidningen sätter jag stopp och önskar alla våra läsare en fin höstkväll.
Jerker Jansson
