I dagens allt snabbare konsumtion av information är det oundvikligt att sättet vi läser på och de former av narrativ vi är vana vid förändras. Är det någon som minns bloken? Ni vet termen som lanserades för ett antal år sedan för att beskriva en blogg i bokform. Ett tag var detta högsta mode, det var den nya litteraturformen. I USA samlade regissören Kevin Smith ihop massa blogginlägg och gav ut dem som Silent Bob speaks. I Sverige gavs Sugarplum fairy-trummisen Kristian Gidlunds blogg om hans kamp mot cancern ut som bok.

”Att göra sin blogg till en bok förändrar bloggen, det blir ett annat medium”, skrev Linda Skugge när det begav sig för bloken. Visst görs bloggar om till böcker än i dag. Tjänster som bloggtillbok.se visar att fenomenet består, men något nytt litterärt format blev det aldrig riktigt (ingen av tjänsterna, ska sägas, nämner någonsin ordet ”blok”). Det har inte hindrat berättelser att fortsätta skapas på nya innovativa sätt. Någonting håller nämligen på att hända. Narrativet som i århundraden varit densamma slår sig fri från sina tyglar. Berättandet blir personligt, interaktivt, en kollaboration, autogenererat.

Sociala medier har öppnat upp en hel värld av möjligheter. Strax efter blokens snabba uppgång och fall visade sig mikrobloggen Twitter bli skådeplatsen för ett sällan skådat experimenterande i berättandeglädje. Författaren Jennifer Eagan övertygade New Yorker att låta henne skriva en novell genom Twitter. 140 tecken i taget lade Eagan ut sin novell Black Box för alla som ville följa den, 600 tweets totalt blev det. Elliott Holt använde alla medel tillåtna när hon i sin tur tog till Twitter. Istället för att använda bara ett konto så lät hon sin novell förmedlas via olika konton, som hon själv administrerade. Det blev en berättelse berättad ur olika perspektiv. Twitteratur kom fenomenet att kallas.

Vi är inte längre bundna vid det inbundna. Vi har fått en fullkomlig explosion av olika sätt att skapa och ta till oss nya former av berättande. Vilket inte är konstigt. Våra digitala liv består av flöden av information. Det har uppstått ett behov att skapa sammanhang i detta kaos. I det utrymmet dök verktyg som Storify upp för att rädda oss från bruset genom att samla tweets, bilder och klipp i en lättläst story. För stories har vi nu i överflöd. Vi drunknar i dem.

Narrativen sköter vid det här laget närmast sig själva. Allt vi gör och publicerar på Facebook, Instagram och Twitter blir berättelser att följa. Vi läser andras liv varje dag genom att scrolla med tummen på samma sätt som vi en gång läste pocketböcker. Självklart så kan den nostalgiske också med hjälp av sajter som My Social book samla sitt digitala liv i form av en tryckt bok där hen kan bläddra mellan sina populäraste Facebook-statusar och mest lajkade Instagrambilder. Grattis familjen, jag har precis hittat den perfekta årliga julklappen.