Jag gillar kontanter. Eftersom jag har lite svårt att hålla rätt på min ekonomi, som så många andra, har jag behövt testa metoder för att det inte ska strula för mycket. Budget, olika administrativa lösningar på nätet och i program. Men inget har riktigt fungerat. Tills någon sa åt mig att ta ut pengar kontant, sortera dem i högar och göra en fysisk budget. När pengarna i högen för elektronikinköp är slut är de det. När pengarna i mathögen är slut får jag skjuta till från något mindre viktigt.

Nu har jag tillräckligt bra lön för att det ska fungera ändå, men perioder då jag har haft det lite snålare har det varit en bra metod. Betala hyra och räkningar och liknande och ta ut resten kontant. Så jag har infört en kompromissmetod. Jag tar ut det mesta, men har lite pengar på kortet för att använda när det inte finns möjlighet att betala kontant.

Det är nämligen inte bara för att klara min ekonomi jag tar ut kontanter. Det är också för att inte göda stat och kapital med uppgifter om vem jag är och vad jag gör. Företag och myndigheter har redan enorma databaser där man lagrar allt från vilken tandkräm vi använder till fingeravtryck och andra biometriska uppgifter.

Folk ska skita i vad jag köper. Oavsett om de jobbar för polisen eller Ica. För några år sen stormade det om Ica när de började skicka ut personliga erbjudanden baserade på tidigare inköp till sina kunder. I dag är sådant regel och ingenting vi gör som klubbmedlemmar eller betalar med kontokort går företagen förbi.

Många sådana uppgifter har polisen rätt att kräva ut. Förutom att det leder till minskad integritet för individen är metoderna oftast osäkra och nyckfulla. När man har testat ansiktsigenkänning i polisarbete har så lite som 2 procent av identifikationerna varit korrekta. De har alltså hittat en misstänkt på 49 oskyldiga. I bästa fall ligger siffrorna uppåt 10 procent. Det innebär visserligen en förenkling för polisen, men en enorm risk för medborgaren.

Nu blir de kontantlösa butikerna allt fler. Vi förväntas inte bara ha mobil och dator för att sköta bland annat bankernas jobb och samtidigt betala dyrt för deras tjänster, vi kan inte längre räkna med att få köpa saker även om vi har pengar.

Resonemanget om rent mjöl i påsen är fortfarande kvar. Politiker säger sig ha förståelse för oron och kritiken mot olika former av inskränkningar, men varför? Så länge som jag inte misstänks för något brott ska ingen lägga sig i vad för mjöl jag har i min påse.

Det vi ser i vårt samhälle är en destruktiv spiral av rädsla. Istället för att ta itu med problemen som orsakar terrorism och annan brottslighet vill politikerna reglera allt som kan användas för att begå brott. Men få brott klaras upp den vägen. Systemet har bundit ris åt egen rygg. När mängden information till slut blir för stor blir den inte bara omöjlig att överblicka, den blir också meningslös. När information ska bli kunskap måste någon analysera den, begripa den. När detaljerna blir alldeles för många och alldeles för små blir vi svåra att följa.
Det är då som politikerna öppnar för att aktivt hacka misstänkta medborgares datorer och telefoner. Det är ingen Orwellsk feberfantasi. Det är verklighet och jag kommer att skriva mer om det snart.

Vissa debattörer menar att Sverige inte ligger DDR eller Nordkorea efter när det gäller kontrollen av dem som bor här, men det är en överdrift. Deras form av kontroll handlar om att ha koll på medborgarens själ, hennes lojaliteter och tankar. Det är inte drivkraften för sossarna åtminstone, men vad händer den dagen mindre välvilliga krafter kommer till makten?

Ett parti som SD har lojalitetsklausuler inskrivna i sitt partiprogram. Om en sådan idé upphöjs till lag kommer handlingar som är självklara i dag att kriminaliseras. Alla system vi inför måste fungera också när det blåser snålt. Kanske behöver de vara extra hållbara för att klara sådana perioder.

Så nu ska jag gå och köpa snus. Kontant. Och sätta in några hundringar på mitt busskort. Cash. Får se om det inte blir lite godis också. Att mumsa på framför min smartteve. Som antagligen registrerar en massa saker.

Usch. Lägg ner nu, Jerker.