När jag var liten brukade min mormor, socialdemokrat av den gamla skolan, sjunga En sockerbagare här bor i staden för mig. När hon kom till de sista raderna sjöng hon alltid ”och är du snäller så kan du få, men är du stygger så får du två”, istället för ”så får du gå”.
När jag med den kortsiktiga rättskaffens mentalitet som ett barn nu kan ha ifrågasatte varför stygga barn skulle få fler kakor än snälla, förklarade mormor att barn som blivit elaka ofta har blivit det för att andra har varit elaka mot dem, och det är genom att vara extra snäll mot dem som de kan bli snälla igen. ”Ah, kompensatoriskt bemötande” tänkte jag så klart inte eftersom jag var ett barn, men principen förstod jag ändå.
När Löfven nu i veckan uttalade sig om gängkriminaliteten i Sverige känner jag att han skulle behöva att mormor kom och sjöng lite för honom, för att påminna honom om att människor inte blir kriminella i ett vakuum och att morot är att föredra framför mer piska. Skärpta straff, fler fängelseplatser och militärinsatser är förvisso av många efterfrågade åtgärder som innehar symbolvärde och som tillfälligt kan mätta hämnd- och straffbegäret hos de potentiella väljarna, men det är åtgärder mot symptom, inte någon lösning på grundproblemet: att människor dras in i kriminalitet från första början.
Och vad ska vi göra åt det, tycker Löfven? ”De ska för det första se sina föräldrar gå till jobbet. Det är för få i de här områdena som jobbar. Och de ska välja skolan före gängen. Om människor inte arbetar så är det skadligt både för den personen och för samhället. Jobb, jobb, jobb, gammal hederlig arbetarmoral. Du ska gå till jobbet och du ska göra din del i samhället.”
Att arbeta är alltså främst din plikt som samhällsinvånare. Arbete enbart för arbetets skull, det är tydligen det som är hederlig arbetsmoral. Och det är givetvis enbart lönearbete utanför hemmet som räknas, i vanlig ordning.
Samtidigt har det i veckan rapporterats mycket om Filipstad, som enligt Uppdrag granskning har jämförelsevis hög andel arbetslösa nyanlända. I en artikel från SVT intervjuas kommunchefen Claes Hultgren om situationen:
– Många av de här personerna har inte förutsättningar egentligen för att komma ut på arbetsmarknaden, säger Hultgren. Vi måste då acceptera att det blir en del människor som kommer att ha behov av samhällets stöd för sin försörjning.
– Och aldrig komma ut i arbete?
– Jag tror man måste inse att så är det.
Detta är möjligen det klokaste som sagts på flera år i den här frågan. Universallösningen att ”alla ska arbeta” kommer bli väldigt svår för Löfven och (S) att hålla fast vid länge till. Stiftelsen för strategisk forskning kom 2017 med en rapport som visade att 53 procent av alla jobb i Sverige riskerar att försvinna till automatiseringen inom 20 år. En mer försiktig analys från OECD 2018 menar att det enbart rör sig om cirka 8 procent – men då främst okvalificerade jobb. ”Risken för automatisering är starkt koncentrerad till lågutbildade och vissa riskerar att glida ännu längre ner på kompetensfördelningen” säger Stefano Scarpetta på OECD.
Att växa upp i fattigdom och otrygghet är direkt kopplat till hur länge man stannar i skolan och hur stor risken är att man hamnar i kriminella sammanhang. Taget ovan beskrivna framtidsutsikter i betraktning bådar det inte så gott för varken arbetsmoralen eller för att få stopp på rekryteringen av nya gängkriminella, om lösningen enbart ska anses vara jobb, jobb, jobb. Tack och lov behöver det inte alls vara just lönearbete som är den gyllene graalen framöver. Trygghet och försörjning kan ges via basinkomst. Om vi liksom Hultgren kan acceptera att en del människor, och fler lär det bli, aldrig kommer ut på arbetsmarknaden, då kan vi också börja bygga ett samhälle där vi ger alla kakor och vissa får två, även om de inte verkar förtjäna det vid första anblicken. Helt enkelt för att det är vår samhällsplikt att fokusera på långvariga lösningar istället för på kortsiktiga straff.
Tumme upp: Säsongsbestämd mat! Typ pepparkakor.
Tumme ner: Ej längre säsongsbestämd mat typ ”höstsemlor” – vad är det för blasfemi ens?
