Skolsystemet i Iran bygger i grunden på en sorteringsmekanism. Barn sorteras utifrån IQ-tester och läkarkontroller i tre grupper, de som är ”utbildningsbara”, de som behöver specialundervisning och de som har lägst poäng, de sistnämnda får inte gå i skolan alls.

En förälder berättar för HRW om sin sjuåriga dotter som är blind och har kommunikationssvårigheter. Efter en medicinsk kontroll bedömdes dottern som ”icke utbildningsbar”.

– Den dag de berättade för mig att de inte kunde skriva in min dotter var en av de värsta i hela mitt liv. Jag ville ju att hon skulle få gå i skolan precis som alla andra barn. Jag hade ju till och med köpt skolmaterial till henne.

Barn med funktionsvariationer som får börja skolan möter nya prövningar. Skolorna är sällan tillgängliga, saknar rampar, hissar och toaletter som alla kan använda. Assistans är sällsynt, likaså hörapparater, utrustning för blindskrift och liknande utrustning.

Stora påfrestningar

Bristen på handikappanpassning leder till enorma påfrestningar för barnen och deras föräldrar. Det är inte ovanligt att föräldrar kommer till skolan flera gånger dagligen för att bära dem upp och ned för trappor eller hjälpa dem med andra behov.

Man beräknar antalet barn med funktionsnedsättning i skolålder till en och en halv miljon. Enbart en tiondel av dem, 150 000, var inskrivna i någon skola. Landets myndigheter har gjort vissa ansträngningar för att förbättra situationen, men det räcker inte, menar Jane Buchanan på Human Rights Watch.

– Den iranska regimens inställning till barn med funktionsnedsättningar riskerar att hålla kvar barn med funktionsnedsättningar i sin marginaliserade situation.

Framförallt bör landet genast upphöra att använda medicinska tester för att sortera ut barn som nekas skolgång, menar hon.