DEBATT Trodde ni att det snart inte går att försämra mer för arbetarklassen? I radion lördag den 14/9 rapporterades det om fortsatt uppluckring av arbetsrätten enligt den danska modellen flexicurity.

Efter den extrema färdvägen högerut för Socialdemokraterna sedan 1980-talet, från arbetarpolitik baserad på solidaritet och demokratisk socialism till kapitalistisk politik, så är arbetarklassen redan i dag nästan helt maktlös och försedd med ekonomisk munkavle.

Nedrivningen av a-kassan med införandet av den bortre parentesen samt införandet av tvångsarbetssektorn aktivitetsgarantin beslutades redan år 2000 med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Timanställning, allmän visstidsanställning, personaluthyrning, arbete via entreprenadavtal och individuell lönesättning är viktiga exempel på hur man har tagit makt från arbetarna, för att kunna framtvinga alltmer arbete för samma lön. Hjärt-lungfonden fortsätter att förbryllas över de lågutbildades hälsa och kortare liv fastän det borde vara naturligt med tanke på den dolda lönedumpningsmodellen som kan innebära 3–6 gånger mer arbete för samma lön.

Jag vill minnas Stefan Löfvens desperation inför valet 2018 då han insåg vilka framgångar Sverigedemokraterna skulle få och han i tv hasplade ur sig att han ville slopa allmän visstidsanställning samt beviljande av arbetstillstånd för vissa grupper arbetare från andra länder. Vad blev det av det? Nu vet riksdagspolitikerna att de kan sitta tryggt i ytterligare tre år, så inget annat är att vänta än att Löfven och LO fortsätter att verkställa det som står på högerns önskelista.

Visst var det bättre med den arbetarpolitik vi hade fram till 1980-talet då alla som kunde stå på benen arbetade, trots att vi hade en arbetslöshetsförsäkring som inte gick att bli utförsäkrad från. I dag är det en omöjlighet för alla att leva på arbete trots att a-kassan och sjukförsäkringen är kraftigt nedmonterad sedan 1980-talet.