”Stockholms stadsbiblioteks huvudbyggnad liknar ett antikt tempel, ett tempel för böcker och kunskap.” Så börjar den motion där Sverigedemokraterna föreslår att biblioteken ska göra skillnad mellan svenska medborgare och andra. Eller kanske mellan nordiska medborgare, bosatta i Sverige, och andra. Eller kanske mellan papperslösa – ett ord som de förstås inte använder – och andra. Det beror på var i motionen man läser.

Texten är förvirrad och motsägelsefull, och i går kväll tyckte partiets kulturpolitiska talesperson Aron Emilsson att det var läge för att komma med ett förtydligande i SVT:s Kulturnyheterna. Eller gjorde han verkligen det? Han sa att det handlar om att ”utländska medborgare, som inte vistas i landet lagligt, som saknar personnummer och folkbokföringsadress inte ska kunna kräva samma tillgång till välfärdstjänster som andra”.
 
Men varför använder de i så fall formuleringen om svenskt medborgarskap? undrade SVT, och Emilsson svarade att det ”handlar om att uppvärdera medborgarskapet i stort”. Sedan vill han betona att den som har uppehållstillstånd och betalar skatt ska kunna ”ta del av den svenska litteraturen”, men om det ska innebära att man får ha lånekort på biblioteket vill partiet utreda.

Uppenbarligen är meningen med motionen inte att lösa några problem med att papperslösa lånar för mycket böcker. Inte heller handlar det om finansiering – det där med ”betalar skatt” är en blindgångare. Alla som betalar skatt i Sverige är ju inte svenska medborgare och alla som är svenska medborgare betalar ju inte skatt. Det här förslaget är inte avsett att lösa några problem alls. Det är, som hela Sverigedemokraternas politik, avsett att skapa och förstärka klyftor – integration fast tvärtom. Om du inte är svensk medborgare ska dina rättigheter inte vara självklara. Kanske får du låna på biblioteket, kanske inte. Det beror på.

De motiverar förslaget med att det handlar om skattefinansierad välfärd – men alla som är folkbokförda i Sverige har rätt till skola, vård och omsorg. Sannolikt kan vi alltså vänta oss förslag om att ändra på den saken. Att det härnäst är barns rätt att gå i skolan och sjuka människors rätt till vård som ifrågasätts – om de inte är svenska medborgare.

Oavsett hur Aron Emilsson ”förtydligar” är det nämligen medborgarskap som finns med i själva beslutsförslaget. De föreslår att riksdagen ska besluta att man utreder möjligheterna ”att tydligare knyta vissa av bibliotekens tjänster till medborgarskapet”. Det handlar återigen om att söndra och härska. Inte bara över det ”tempel för kunskap och böcker” som Emilssons parti borde besöka någon gång, utan i samhället i stort.