För två år sedan ändrades lagen om sprutbyte, en verksamhet som minskar risken för spridning av blodsmitta som hiv och hepatit C. Åldersgränsen för sprutbyte sänktes från 20 till 18, och kommunerna fråntogs möjligheten att lägga in ett veto, när regionerna blev ensamma huvudmän för verksamheten.

2017 erbjöd åtta regioner sprutbyte. I dag görs det i 16 av landets 21 regioner, och ytterligare två ligger i startgroparna.

– Det här är en positiv utveckling då sprututbytesverksamhet bidrar till minskad smittspridning och kan bidra till möjlighet för personer med missbruk och beroende att få rätt vård och omsorg. Via sprututbyten kan man bland annat även nå ut med överdosprevention, säger Olivia Wigzell, generaldirektör på Socialstyrelsen i ett pressmeddelande.

På sprutbytena ges förutom rena sprutor nässprayen naloxon, som Socialstyrelsen nuförtiden rekommenderar till personer i riskzonen för att överdosera opioider.

Under 2018 deltog 3 754 personer i sprututbytesverksamhet. Av dem var 72 procent män och 28 procent kvinnor.

Vill slopa krav på bosättning

Att sprutbytet verkar ha effekt märks i Skåne, som haft sprutbytesverksamhet i över 30 år. Där uppger 80 procent av män som injicerar droger att de aldrig delar spruta, mot 69 procent i övriga landet. För kvinnor är siffran 74 procent i Skåne, jämfört med 56 i övriga landet.

Men det finns fortfarande problem med lagen, enligt Socialstyrelsen, nämligen att endast den som är bosatt i en region får lov att ta del av sprutbytet.

Myndigheten menar att den principen borde slopas, både för att öka tillgängligheten till rena kanyler, och för att den är otydligt formulerade, menar Maria State, enhetschef på Socialstyrelsen:

– Det har visat sig att bosättningsprincipen kan vara svår att tillämpa i verksamheterna. Formuleringen ”anses bosatt i” kan tolkas på olika sätt, vilket kan resultera i skillnader i bedömningen av vem som bor i en viss region. Det kan i förlängningen leda till en ojämlik tillgång till sprututbytesverksamhet.