Martin Kirchberg, SD, oppositionsråd i Kalmar län, vill frånta nyanlända rätten till sjukvård, utöver akuthjälp eller så kallad ”vård som inte kan anstå”, för att satsa på svenska medborgare. Detta omnämns i en artikel i Dagens Västervik den 22 oktober. 

Utan att känna till de specifika förutsättningarna i regionen och vilka  resurser som är möjliga att anslå eller hur ansvarsfördelningen borde se ut, så vet jag att detta vore ett misstag. Populismen serverar ett förgiftat äpple i vårddebatten. 

Hållbarhet är mer än klimat och miljö. Hållbara städer och regioner förutsätter även bra utbildning, fritid, trygghet, vård, hälsa med mera. Var har mesta delen av frukten av vårt arbete placerats? Kanske har den skeppats utomlands till något skatteparadis samtidigt som Swedbank misstänks för att ha tvättat pengar från öst. 

Alla ska ha chans att förverkliga sig själva, inte bara rätten. Det ger utveckling för alla.

En politisk agenda för omställning måste i dag faktiskt också utgå från behoven hos dem som i dag röstar på Sverigedemokraterna, för att inte missnöjet ska gro som en infektion i samhällen där tillväxten kanske redan har upphört. Deras grundläggande behov av mat och värme måste tillgodoses på ett sätt som också tar hänsyn till andra människor och natur. De får inga jobb och känner sig kanske inte behövda. Samtidigt får de höra att det trots allt ännu går rätt bra för Sverige, men de märker inte det. Andra är rädda om sina privilegier och vill inte rucka på rådande ordning. 

Fattas resurserna för att upprätthålla ett humant samhälle är det bara tillsammans vi kan ändra på det, inte genom att allteftersom trampa ner dem som kämpar bakom oss. För i så fall står fler på tur att falla genom skyddsnätet, och det kan vara du och jag.

Rikta uppmärksamheten och kraften åt att lösa problemen. Tillsammans med en mångfald av erfarenheter och kunskap klarar vi det. Motståndet ger vika för trycket av många.

Så länge de bakre leden slåss mot varandra behåller några få kontrollen och makten över resurserna. 

En dokumentär om bland annat fängelser i USA på 1960-talet visade en extrem uppdelning mellan grupper av interner och rasismen frodades. Några få fångvaktare hade aldrig kunnat kontrollera hundratals brottslingar, utan att härska genom att söndra. Inte heller förbrytare ska behandlas så. Varför accepterar vi det? Historien har visat det ödesdigra i att ställa utsatta grupper mot varandra.

Som i Trollkarlen från Oz – dra undan skynket och se vem den lille mannen som drar i trådarna är!