Hämnd är något mycket begripligt. När någon gör illa någon man älskar är det naturligt att få infall som inte har någonting i hela världen att göra med förebyggande. Det är inte konstigt, vi fungerar så, men sådana infall ska inte blandas in i juridiken. För hämnd förebygger inte brott. 

Med anledning av att en 31-kvinna sköts till döds i Malmö i måndags med sitt lilla barn i famnen skriver Sven-Erik Alhem, före detta överåklagare och ordförande i Brottsofferjouren, på SVT Opinion om vad han anser behövs för att sådana händelser ska förebyggas. Vittnen måste våga vittna, skriver han, och det är uppenbart.

Men framför allt är han inne på att ”alldeles äkta livstids fängelse” borde utdömas för mord. Det handlar om att ”staten Sverige” ska visa ”sin styrka gentemot alla dem som till äventyrs funderar på mord eller på minsta befattning med ett illegalt vapen”.

Att, som Alhem, kalla det förebyggande är att tänja begreppet väldigt långt. Att förebygga brott måste framför allt gå ut på att skapa ett samhällsklimat som inte lockar fram och förstärker människors destruktiva sidor – utan tvärtom. Det är en uppgift för hela samhället, inte bara för polisen och rättsväsendet. Det Sven-Erik Alhem talar om är hämnd, inte förebyggande. 
Låt oss skilja på de två sakerna. Annars riskerar vi att göra ont värre.