Den globala uppvärmningen slår hårt mot vår del av jordklotet. Klimatförändringarna i Arktis, inklusive Norrbotten, har varit dramatiska.

Växter och djur är på väg att försvinna för alltid i norra Sveriges fjälltrakter, vilket också i sin tur förändrar landskapet oåterkalleligen. Mest märkbart är att vintrarna i norra Sverige blivit mycket varmare och kalfjället håller på att växa igen. I takt med att permafrosten släpper frigörs koldioxid och metan. Rennäringen och därmed också den samiska kulturen är hotad.

Jag och min sambo besökte Abisko för ett par somrar sedan och letade, på anvisning av klimatforskaren Keith Larson, upp en hundra år gammal forskningsstig. Vi ville själva få uppleva det som kommer att gå förlorat och som turister bidra till klimatforskningen genom att vara med och dokumentera effekterna av 100 års klimatförändringar i Abisko via en app. Fjällglim och andra arktiska blommor kommer att försvinna när barrskogen rycker norrut. Även under ytan sker förändringarna. Fjällrödingen trivs bäst i kalla fjällsjöar men riskerar nu att till stor del slås ut.

Ändå hajar jag till när Erika Mattsson från Swedish Lapland Visitors board under länsstyrelsens miljökonferens Natur i Norrbotten och klimatförändringar i september bedyrar att turistnäringens anpassning till den nya situationen inte på något sätt är en cynisk kapitalisering på klimatförändringen, utan att det handlar om att förstå vad vår natur kan erbjuda besökare.

Det blir på något sätt så verkligt och sorgen väcks igen. Besöksnäringen kalkylerar alltså med ett mycket mer ostadigt väder. Därför behövs fler guidade turer och mer kollektivtrafik för att turisterna inte vill köra på isiga vägar.

Norrbotten har oftast förknippats med vinter, men när snömängden nu varierar arbetar besöksnäringen, delvis därför, med att etablera hösten som turistsäsong. Samtidigt vet vi att om det någonstans rätt säkert kommer vara snö framöver är det i regionen, vilket kan öka attraktionskraften.

”Det här att klimatförändringarna sker snabbare här uppe skulle faktiskt kunna innebära att vi blir skådeplatsen för de här klimatförändringarna, att vi får ett inresande, både i forsknings- och åskådarsyfte”, säger Erika Mattsson.

De megatrender som observerats kommer att sätta den norra delen av världen i fokus och det kan innebära att vi måste hantera vår plats på ett annat sätt. Sådana överväganden känns nästan triviala men samtidigt så ödesmättade. Det är givetvis också är en helt nödvändig klimatanpassning och inte cynism.

Det är verkligen höjden att vi inte ens riktigt reflekterar över att Sverige nu har en ny högsta topp. Kebnekaises steniga nordtopp är nu högre än sydtoppen, som består av glaciär och har krympt 24 meter de senaste 50 åren.

Detta får mig att tänka på Douglas Adams bok Liftarens guide till galaxen där gästerna på Restaurangen vid slutet av universum storögt kan bevittna universums undergång över en lunch. Restaurangen existerar nämligen i en neutral tidsbubbla vilket gör att den kan röra sig framåt och bakåt i tiden. Då och då passerar den de fantastiska ögonblick som är universums undergång. Detta brukar beskrivas av dem som har upplevt det som ”ett enormt fyrverkeri”, enligt boken.

Kjell-Arne Johansson, klimataktivist och engagerad i Naturskyddsföreningen, har gjort sammanställningar av statistik från SMHI:s öppna databas som visar att exempelvis medeltemperaturen 2004–2018 vintertid i Luleå stad, vid Norrbottenskusten, ökat med tre grader och att medelnederbörden på vintern ökat med 30 procent, sedan referensperioden 1961–1990. Det är extremt stora förändringar.

Jag deltar med Kjell-Arne på länsstyrelsens miljökonferens och han påpekar för föredragshållaren att de prognoser för kommande decennier som presenteras där redan är överspelade i vissa avseenden. De har redan inträffat.

Han håller också med mig om att den lokala mediebevakningen av klimatförändringarna är torftig och ihålig. Juli månad 2018, som var rekordvarm, blev exempelvis inte speciellt uppmärksammad lokalt. Detta kan givetvis förklaras med tunna tidningar och redaktioner. Bevakningen på riksplanet har däremot blivit betydligt bättre det senaste året.

Samtidigt vet vi hur avgörande journalistiken kan vara för att sätta ljus på frågor i dunkel. De stora råvarubaserade satsningarna i glesbygd och värdefull natur tilltar i takt med klimatförändringarna. Stora värden ställs mot varandra i områden där människor, med redan smärtsamma erfarenheter av exploateringar, måste skrika extra högt för att höras.