Alltmedan solen lyste upp nya delar av planeten avlöste klimatstrejkerna varandra. Först tågade upp mot 170 000 under en klar himmel i Wellington, Nya Zeeland. Ett halvt dygn senare trotsar demonstranter i Malmö både skurar och skoltjänstemännens påbud.
– De fattigaste länderna är också de som drabbas hårdas, de ska också få en framtid, säger elvaåriga Frans Tunebro i en mikrofon.
Framför honom står hundratals malmöbor med plakat och paraplyer. Regnet vräker ned och tuschet på några av de plakat som ropar ut sitt budskap börjar rinna.
– Jag är orolig för min framtid, säger Frans Tunebro en stund senare till Syre.
Inför de utlysta demonstrationerna har skoldirektören stramat upp de kommunala skolornas hantering av klimatstrejken och påpekat att skollagen även gäller klimatstrejker.
– Det visar att vi bryr oss mer om miljön än skolan, säger 14 åriga Ronja, som precis som Frans får ogiltig frånvaro.
– Hade det inte varit skolk, hade det å andra sidan inte heller varit en riktig strejk, säger hennes kompis Avin.
En ny talare har tagit vid och Frans Tunebro håller sig kvar under regnskyddet där det serveras kaffe, juice och frallor.
– Jag hoppas att politikerna tar tag i frågan, fortsätter han och säger att han ändå är hoppfull.
Syre: Vad är det som ger dig hopp?
– Det här, säger Frans Tunebro och ser sig omkring i regnrusket.
Han är inte ensam om att se hopp i de människor som under fredagen går ut och demonstrerar för att hejda den pågående klimatkrisen.
”Förändringen kommer” skriver Greta Thunberg på Twitter.
Grundare till rörelsen Friday for future som för många blivit en symbol för klimatkampen. Själv kommer hon leda klimatdemonstrationen i Montreal. Runtom i världen rör det sig om tusentals demonstrationer, som när dagen är slut spås ha lockat flera miljoner människor.
I Sverige har människor tågat på över 200 platser, där demonstrationen i Stockholm är den som lockat flest – med mellan 30 och 40 000 deltagare.
Men tillbaka till regnruskets Malmö. Talarna har avlöst varandra och folksamlingen drar ihop sig till ett demonstrationståg med sikte på rådhuset.
– Vad ska vi göra, rädda klimatet, när? Nu, nu nu!, skanderar folksamlingen samtidigt som kyrkklockorna ljuder över staden.
En nödsignal för klimatet, förklarar Sofia Tunebro, präst i Svenska kyrkan i Malmö och tillika mamma till elvaåriga Frans Tunebro.
– Det är en symbol för att vi behöver komma samman, en signal för det som behöver göras. Vi ringer i desperation men också i hopp, säger hon.
