Trots år av forskning är det osäkert om Sveriges plan för att slutförvara kärnavfall kommer att hålla. Statliga Kärnavfallsrådet tycker att det finns frågetecken kring metoden.
I Sverige har vi skapat el genom kärnkraft sedan 1964, men fortfarande saknas – precis som i resten av världen – en färdig lösning för att slutförvara kärnbränslet. Platsen behöver skydda omgivningen från de använda bränslestavarnas strålning under 100 000 år.
Kärnkraftsindustrins avfallsbolag SKB vill deponera det använda svenska kärnbränslet i ett bergrum nära Forsmark i Östhammars kommun i Uppland.
Skyddsbarriärerna består utöver själva urberget av gjutjärn, koppar och bentonitlera. En lösning vars hållbarhet är osäker, enligt den tvärvetenskapliga expertgruppen Kärnavfallsrådet, som är regeringens rådgivare inför beslut i frågan.
I ett yttrande om planen för slutförvar skriver rådet: ”Förutsatt att regeringen ger tillåtlighet konstaterar rådet: det finns i dag inte några vetenskapliga belägg för att utestående frågor om kopparkapselns skyddsförmåga kommer att bli besvarade under den stegvisa prövningsprocess som i så fall väntar”.
– Rådet pekar på forskning som är alldeles ny på området, och som talar för att man kan inte bortse från de här sakerna, säger Kärnavfallsrådets ordförande Carl Reinhold Bråkenhielm till Ekot.
Han fortsätter:
– En av våra experter i rådet är placerad i Finland och har följt den forskningen. Där finns det frågetecken.
Finland är det land i världen som har kommit längst i sina planer för slutförvar och bygger just nu en anläggning i orten Onkalo tio mil norr om Åbo. Metoden de använder har utvecklats av svenska SKB.
Beslut lär dröja
Mark- och miljödomstolen prövade frågan om slutförvaret 2018, och underkände lösningen på grund av en osäkerhet kring kopparkapslarna. SKB har sedan dess kompletterat sin ansökan.
Till skillnad från Kärnavfallsrådet bedömer Strålsäkerhetsmyndigheten, som också är remissinstans i frågan, att SKB vid det här laget har förutsättningar för en strålsäker slutförvaring. Myndigheten såg tidigare stora risker med metoden, bland annat att kapslarna skulle kunna rosta sönder inom 300 år, med hög strålning vid marknivå som följd.
Enligt Naturvårdsverket bör frågan om slutförvar behöver redas ut mer, och regeringen borde begära en ny prövning i Mark- och miljödomstolen, säger Annika Ryegård, miljöskyddshandläggare på Naturvårdsverket till Ekot:
– Det är viktigt vi får en så bra beslutsprocess som möjligt och därför tänker vi det kan finnas skäl att låta domstolen fortsätta beredningen innan regeringen fattar sitt beslut om slutförvaret kan tillåtas eller inte.
Mellanlagring av det hittills uttjänta bränslet sker för närvarande i en anläggning i Oskarshamn, vid de övriga kärnkraftverken, eller i ett bergrum i Studsvik i Nyköpings kommun.
Regeringen ska fatta beslut om tillstånd för slutförvar, enligt kärntekniklagen samt miljöbalken. När det kommer ske är är oklart, säger Maria Ohman, enhetschef på Miljödepartementet till Syre.
– Det är absolut inte bestämt. Det kommer vara ett svårt politiskt beslut, så det kommer nog ta tid.
