DEBATT Nästa år kommer en ny Aurora-militärövning att hållas i Sverige i april–maj. Återigen med hjälp av värdlandsavtalet med Nato, med deltagande från enskilda Natoländer, men denna gång betydligt mer omfattande och utsträckt över hela Sverige med alla vapenslag inblandade.
Denna tillspetsade situation gör det nödvändigt att resa frågan om en ny syn på fredsfrågan där inte bara fred på jorden ses som central utan också fred med jorden. Freds- och miljörörelsen hör samman och bör tydligare visa styrkan hos den gemensamma kraften. Häri ligger politisk tyngd för att stärka det systemkritiska saltet hos folkrörelsernas allmänpolitiska kamp för att förändra samhället och världen.
Här borde både fredsviljan hos Partiet Vändpunkt och Miljöpartiet kunna vara till nytta då de har rötter i både freds- och miljörörelsen. Men fredsviljan har svårt att komma till uttryck. Det märktes inte minst under striden om förhållandet till Nato inom MP. Frågan om anslutning till värdlandsavtalet och även Natos propagandacentral Stratcom i Riga ledde till splittring och blev orsaker till att Partiet Vändpunkt bildades.
I samband med Aurora 2017 intog ledande politiker i MP en fientlig hållning till fredsrörelsen. Den skattepolitiska talespersonen Rasmus Ling gick, samma dag som fredsrörelsen hade en gemensam demonstration mot militärövningen, ut i GP och anklagade organisatörerna för samarbete med extremism då Kommunistiska partiet var en av arrangörerna. Den försvarspolitiska talespersonen Anders Schröder twittrade tillsammans med russofober om att det pacifistiska fredslägret på Åland med deltagare från Ryssland och Sverige var ett så stort problem att deltagande riksdagsledamöter från MP stämplades av honom för att ha befunnit sig i ”olämpliga kretsar”.
Men hur kommer det sig då att fredsvilja snarare stämplas som något som gör att man hamnar i fel sällskap, som alla anständiga människor måste ta avstånd från, medan det när Miljöpartiet växte fram var tvärtom? Då var saken det viktiga och inte vem man gick tillsamman med sida vid sida.
Många har skyllt på partiledningen eller på att viljan att vara med i massmedia, regering och riksdag blivit överordnade värden. Det går nog betydligt djupare än så. Det är inte bara hos ledningen och den i många organisationer nödvändiga yrkeskarriärismen som den västliga egenrättfärdigheten gör sig gällande.
Det märks nu inte bara när PV undviker fredsfrågan och att stå upp för avspänning. Det märks också i de av partiets interna diskussioner som är öppna för sympatisörer. Administratörerna för den slutna Facebookgrupp för denna interna debatt använder där sin makt för att tysta det fria ordet. Ett inlägg som strider med västs bild av öst–västkonflikten i Ukraina avvisas som osakligt och fick inte publiceras med hänvisning till en rapport från den USA-baserade organisationen Human rights watch.
Det inlägg som administratörerna tystade ner var en rekommendation att ta del av tio artiklar sammanställda av Jan Öberg på Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning (TFF) i Lund. En av artiklarna handlade om massakern på Majdantorget i Kiev 20 februari 2014. Den var skriven av den kanadensiske forskaren Katchanovski. I artikeln visar han i detalj att den massaker som ensidigt tillskrivits regeringssidan också genomfördes från hus kontrollerade av oppositionen.
PV-gruppens administratörer visar inte i sak att Katchanovsiki har fel utan använder sig av den amerikanska mänskliga rättighetsorganisationens mer svepande omdömen. Det är allmänna påstående som får det att framstå som att de enda som ifrågasätter att det var statsmakten som stod bakom massakern är de ledare för polismakten som anklagats för våldet. Det är att missleda. Redan under de våldsamma konfrontationerna rapporterade en BBC reporter om en krypskytt som sköt på demonstranterna från det hotell som oppositionen kontrollerade. Denna och många andra tecken på att massakern inte var ensidig utan att krypskyttar också agerat från oppositionssidan fanns det många av men de försvann i den västliga mediabilden. Ett år efter massakern gjorde dock både BBC och Der Spiegel genomarbetade rapporter om händelsen och visade att massakerna hade börjat genom att krypskyttar från oppositionssidan inlett massakern genom att döda och skada poliser, uppgifter som Katchanovski påvisat under lång tid.
Administratörerna svarar inte på invändningar mot att inlägget stoppats. Det visar på en auktoritär och knappast demokratisk hållning i de djupa leden hos de många ideella krafter som bär fram miljöpartier som PV. En hållning som fler än administratörerna delar och hållit igång sårande och skadliga konflikter i Miljöpartiet.
Den artikelförfattare som administratörerna vill hålla borta från det nya partiets diskussioner är i Sverige blockerad överallt förutom hos fredsorganisationer som TFF. Annat är det i vårt grannland. Danmark största dagstidning Jyllandsposten har publicerat sammanlagt 12 artiklar med hans texter eller intervjuer med honom om Majdanhändelserna och Ukraina.
Det är dags att ta bort tabustämpeln på händelser under Ukrainakonflikten och låta det fria ordet verka. Bara så kan en mer nyanserad bild och den avspänningspolitik som freden och Sveriges säkerhet behöver komma till sin rätt.
