Om jag dessutom hindras från att tala ett visst språk, använda vissa kläder eller andra kulturella uttryck blir nationen ett verkligt fängelse.

Jag är inte nationalist. Jag är inte ens internationalist. Jag ser ingen som helst mening med nationen annat än som grund för nationalstaten, som är en halvbra lösning på svårlösliga problem. Vem ska bestämma? Hur ska det komma el ur uttagen? Vem ska ta hand om den som beter sig illa? Vem ska ta hand om den som har det svårt?

Folk av samma nation bor ofta på samma ställe, de pratar ofta samma eller liknande språk och de är, av nödvändighet, oftare släkt med varandra än med andra människor. Ett slags praktisk grej som skapat en föreställning om en ursprunglig gemenskap.

Men nationen är bara båg. Hittepå. Eller rättare sagt är den lika verklig som vilken annan sammanslutning som helst. En fotbollsklubb eller schackförening. Det är bara det är det är en påtvingad gemenskap. Tänk efter. Du kan inte välja fritt. Varken om du vill vara med i en nation överhuvudtaget eller vilken du ska vara med i.

Vi föds till nationen och kan inte ta oss loss utan att slukas upp av en annan. Mycket ofrihet blir det. Om jag dessutom hindras från att tala ett visst språk, använda vissa kläder eller andra kulturella uttryck blir nationen ett verkligt fängelse. Och det är där vi är i dag.

Det finns ingenting som säger att det är självklart att samerna inte ska ha egen nation. Det är en livsfarlig sammanblandning. Den mellan nationalstat och nation. Nationen är folket, människorna som tycker att de hör samman och att de har en unik relation till ett visst stycke land. Flummigt? Ja.

Nationalstaten är landet, för det mesta. En del länder är inte nationalstater. Ryssland är en federation. USA likaså. När en amerikan snackar om sin nation blandar den ihop begreppen. I dagligt tal gör vi inte skillnad för det mesta så det är inte så konstigt.

Men det som är oförargligt på en nivå kan vara livsfarligt på en annan. På nåt sätt har historien fått oss att glömma den viktiga distinktionen mellan å ena sidan en ideologi, nationalismen, och dess våta dröm, nationen och å andra en administrativ indelning.

Och vem vill egentligen dö för en administrativ indelning?

Så låt oss svalka oss i sommarhettan. Fundera på hur vi ska motarbeta de destruktiva krafterna som frodas när nationen kommer på tal. Är vi verkligen så entusiastiska inför gränser som upprättats av mer eller mindre slump? Älskar vi verkligen gränserna till andra folk, gränser som ritats med miljoner människors blod?

Det gnälls över att det verkar anses fult att älska sitt land. Fult vet jag inte, men ganska banalt. En kärlek som alltför sällan besvaras dessutom. Och konstigt nog verkar högerkören bestå av en rätt speciell varelse. Sverigevännen.

Den varelsen hatar Sverige. Inte nog med att den hatar allt som har med demokrati och öppenhet, den uttrycker gärna att Sverige är ett skitland. Ett grinigt litet sjukt troll som aldrig kommer att bli nöjt. Sjukdomen? En patologisk upptagenhet med en enda liten, liten del av en verklig människas identitet.

Den grova förenklingen av människor tycker jag att vi som står för ett alternativ till högerhatet ska hålla oss ifrån.

Ur nyheterna

Enligt UNHCR befaras 150 personer ha dött utanför Libyens kust. Det är den dödligaste drunkningsolyckan hittills i år. Totalt har över 686 människor dött på Medelhavet i år.

Sorg och chock råder i ryska hbtq-kretsar sedan en välkänd aktivist hittats mördad i Sankt Petersburg. Aktivisten hade tidigare blivit hotad och uthängd på en hatsida – men enligt polisen var motivet personligt.

Rörelsen Fridays For Future kommer den 27 september uppmana alla att strejka för klimatet. Kontorsnissar, lärare, elever – vuxen som barn. Klimatet kan inte vänta.

Ha en trevlig helg, kära läsare!