Är psykedelia på väg att accepteras som läkemedel? Allt fler forskare intresserar sig nu för de idag narkotikaklassade svamparnas effekter på bland annat depression, missbruk och tvångssyndrom. Syres reporter går i genom psykedeliska svampars terapeutiska verkan – och vilka riskerna är.
I svenska kohagar växer en liten oansenlig gråbrun svamp. Toppslätskivling. Den ser ut som ingenting, men det är förbjudet att plocka och förtära den. Den lilla skivlingen innehåller ett ämne som är narkotikaklassat. Psilocybin.
Den som äter tillräckligt mycket kommer att uppleva psykedeliska effekter. Olika människor reagerar olika på olika droger, men både uppfattningen av världen och av dig själv förändras, ofta dramatiskt, när psilocybinet påverkar 5HTA2-receptorerna i hjärnan.
Några typiska psykedeliska effekter är syn- och hörselförändringar, hallucinationer, sammanblandning av sinnena, starka skönhetsupplevelser, upplösning av jaget och en känsla av enhet, religiösa upplevelser och konfrontationer med det undermedvetna. (Wikipedia.)
Många beskriver visuella förändringar, saker rör sig och böljar, en känsla av eufori och olika former av förändringar av hur de tänker. Korttidsminnet kan försämras, glömda minnen kan dyka upp, vissa upplever att de får en ökad analytisk förmåga, att sinnet skärps.
Förutom den sista effekten är det inte psilocybinets användning som rekreationsdrog som gör att forskare har intresserat sig för den, utan dess potential som medicin. Psilocybin och andra psykoaktiva droger aktiverar och påverkar olika neurologiska system i kroppen och genom studier hoppas man kunna styra och förutsäga den effekten för terapeutiska syften.
Läka genom att käka
Vi är vad vi äter, på en allra högst påtaglig nivå. Men det vi stoppar i oss påverkar oss också kortsiktigt. Vi använder kaffe eller tar en frukt för att pigga upp oss, äter choklad och dricker alkohol för att trösta oss och kan till och med bli beroende av socker.
Att skilja mellan mat och läkeörter är en effekt av det västerländska vetenskapliga tänkandet. I många kulturer gör man inte den skillnaden. Kinesisk läkekonst handlar mycket om att balansera kosten, klassisk indiskt tänkande likaså. I dessa och i massor av andra äldre kulturer ingår också det vi skulle kalla droger eller narkotika.
Precis som kroppen behöver rätt ämnen behöver själen sina, men fram till 1960-talet sågs allt utom sprit och kaffe som kulturfrämmande inslag, faror för folkhälsan. Men med hippiegenerationen som hyllade själen och gärna testade nya substanser såddes fröet till det som idag är en egen stark gren inom vetenskapen. Användandet av psykedeliska droger för att hjälpa människor med psykiatriska och neuropsykiatriska tillstånd.
Städar hårddisken
Det hippiegenerationen upptäckte var att de mådde bättre långt efter att de hade använt LSD eller någon annan psykoaktiv drog. Det var inte bara upplevelsen under ruset man eftersträvade utan också dess terapeutiska effekt. Redan då började man testa att använda psykoaktiva ämnen som ett sätt att öppna upp och rensa ut i själen.
Olika terapiformer utvecklades som byggde på gamla ritualer från andra kulturer och på droger från naturen. Cannabis fick en renässans tillsammans med droger som meskalin. Drogen ayahuasca från Sydamerika är än i dag i det närmaste mytomspunnen. Den är mycket intensivt psykedelisk och kan skapa upplevelsen av att befinna sig i en helt annan värld som många tolkar som en annan, kanske gudomlig verklighet.
Jag gjorde för ett tag sen en omöjlig intervju med Terence McKenna, en amerikansk tänkare som skrev flera böcker om psykedeliska droger. Han gick så långt som att säga att psykedeliska ämnen är en av de viktigaste orsakerna till att vi människor är så pass intelligenta, att vi har utvecklats tack vare dem. Han och andra har också försökt spåra mänskliga religioner till psykedeliska upplevelser framkallade av droger, vilket det finns visst stöd för i antropologisk forskning.
Men varken läkemedelsindustrin eller vetenskapen nappade riktigt, det är svårt att dosera och sälja flum. Men på senare år har intresse för användningen av psykoaktiva ämnen som medicin ökat snabbt. Dels på grund av ett allmänt ökat intresse för mediciner baserade på ämnen från växter, dels på grund av en ändrad syn på droger.
Hjälper många
Många moderna, vetenskapligt undersökta, metoder går ut på att patienten kommer till en klinik och får behandlingen på plats. Psilocybin kan utlösa psykoser och rotar runt i själslivet på ett så dramatiskt sätt att det är viktigt att ha koll under behandlingen.
I studier av sådana intensiva, kortvariga behandlingsmetoder har man sett positiv effekt av psilocybin för rätt många sjukdomstillstånd. Människor med aktivt alkoholmissbruk minskade sitt drickande med 30 procent i en studie, och man har sett lovande resultat vid tobaksavvänjning.
Människor med tvångssyndrom och – paradoxalt nog – psykossjukdomar verkar kunna ha nytta av svampen. Många studier har också visat att psilocybin är verksamt mot depressionsjukdomar.
Mikrodosering
En av förklaringarna till det ökade intresset är att hippiegenerationens barn och barnbarn upptäckte att de kunde skärpa till sig lite extra efter att de hade använt någon psykoaktiv drog. Men dels avtar den psykoaktiva effekten av de flesta droger ganska snart. Efter bara något dygn hjälper det inte att ta mer. Dels är det opraktiskt att behöva vara i det närmaste borta från världen under kanske en hel dag flera gånger i månaden för att uppnå en sekundär effekt.
Genom att istället ta små, små mängder av drogen upptäckte man att det gick att uppnå de positiva effekterna utan de negativa. Detta användningssätt är om möjligt än mindre undersökt än andra metoder, men också detta intresserar sig vetenskapen för.
Faror
Det är väldigt potenta droger det är frågan om. Ämnen som spelar med livets grundläggande processer, i synnerhet känslolivets. Precis som cannabis verkar psilocybin direkt på receptorer i hjärnan och påverkar belöningssystem och system som reglerar välmående och uppmärksamhet.
Felaktigt användande kan leda till svåra psykoser och depressioner. Under ett pågående rus kan en påverkad riskbedömning och ändrad verklighetsuppfattning och tänkande göra att brukaren utsätter sig för onödiga risker.
Förväxlingsrisken med andra svampar är också stor, just oansenliga bruna och grå svampar är extra svåra att identifiera och många av dem är inte nyttiga att äta av andra skäl än att de skulle vara psykoaktiva. Det kanske inte är så stor risk att polisen kommer sättande med sirenerna på om någon skulle plocka toppslätskivling, men det är onekligen förbjudet.
