Häromveckan skrev Malin Bergendal en ledare där hon backade upp RFSL:s ställningstagande mot den svenska sexköplagen. Det blev precis som runt RFSL:s ställningstagande intensiva diskussioner, som inte minst engagerade förbudsvänstern. Det blir det nästan alltid runt denna typ av frågor, som i grunden handlar om tron på förbud och om förbud hjälper eller stjälper utsatta människor.

På den konservativa och nationalistiska sidan är linjen klar, allt de inte gillar, allt som avviker ska förbjudas. Det må handla om droger, prostitution, tiggeri, slöjor, pyroteknik på fotbollsarenor, moskéer, kepsar och mobiler i skolan och mycket annat. En rak och konsekvent linje. Alla ska vara hela, rena, arbeta, gå raka i ryggen och bete sig som folk.

Men går du utanför det konservativa hörnet så blir det rörigare. En inte alltför ovanlig kombination av åsikter bland såväl liberaler som gröna och socialister är att 
• tiggeri är förfärligt men ska tillåtas därför att ett förbud bara skulle göra tiggarna än mer stigmatiserade och utsatta
• droger är förfärligt, bruket ska därför och för att skydda missbrukarna vara förbjudet
• slöjor är förfärligt eftersom det används för att förtrycka kvinnor och barn, men ska tillåtas därför ett förbud bara skulle leda till att kvinnorna och barnen skulle bli isolerade och utlämnade till förtryck
• köp av sex är förfärligt, det ska därför och för att skydda de prostituerade vara förbjudet.

Det är svårt att se varför en tiggare skulle drabbas mer av ett förbud än en missbrukare eller en prostituerad. Varför förbud fungerar i de senare fallen men inte de första. Så är det förstås inte, däremot så är det så att när verksamheter blir förbjudna minskar möjligheterna att anmäla och skydda sig, oavsett om det handlar om tiggeri, prostitution, slöja eller droger. En verksamhet och personer som tvingas under jord eller in i hemmen är mer utsatta än de i verksamheter som kan ske synligt.

Personer som genom förbud, trakasserier från myndigheter med mera stigmatiseras riskerar att gå djupare in i destruktiva betenden och blir mindre tillgängliga för hjälp. Därför är den svenska sexköplagen och drogpolitiken lika problematiska som ett förbud mot att ge pengar till tiggare vore. Inte för att sexköp är bra eller droger ofarliga utan för att förbud drabbar de mest utsatta mest.

Den enda raka linje som går att se hos majoriteten av liberaler, gröna och socialister är att allt ska vara som det är nu i Sverige. Det oavsett vad forskning och internationella erfarenheter säger. I de frågor där vi i Sverige har förbud är det den rätta linjen och ska så förbli, där vi i Sverige inte har ett förbud är det den rätta linjen och ska så förbli. Här framstår den liberala gröna vänstern som minst lika nationalistisk och konservativ som de längst till höger.