Frågan om kollektivtrafik behandlas ibland som ett politiskt särintresse, som en nischad fråga som endast berör vissa grupper i samhället. Men faktum är att den utgör ett av demokratins och välfärdssamhällets absoluta grundfundament. En tillgänglig och bra kollektivtrafik är nödvändig om alla ska ha möjlighet att delta i samhället på lika villkor, och är ett måste om vi ska minska vägtrafikens klimat- och miljöpåverkan. För att stärka kollektivtrafikens samhällsekonomiska och miljömässiga nyttor, bör den bli avgiftsfri.
Kollektivt resande berör alla tre dimensioner av hållbarhet: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga. Enligt en rapport som konsultföretaget WSP tog fram på uppdrag av föreningen Svensk Kollektivtrafik skapar kollektivtrafiken en samhällsekonomisk nytta på 14 miljarder kronor netto, varje år.
Dels är det en fråga om effektivitet. Det är helt enkelt mer yteffektivt att åka spårvagn eller buss. Enligt rapporten ersätter ett fullsatt pendeltåg en bilkö på hela 7,2 km. En fullsatt buss på 15 meter ersätter en bilkö på 308 meter. Trängsel och trafikstockningar är ett allt vanligare problem i våra storstäder och ger upphov till massiva kostnader i form av förseningar och försämrad luftkvalitet.
Det är även en fråga om folkhälsa och miljö. En tysk studie (SvD 2019-03-12) visar att cirka 8 000 svenskar dör varje år till följd av dålig luft. Trånga, bullriga städer skapar stress och obehag hos befolkningen i allmänhet. Risken att råka ut för en olycka är ungefär dubbelt så stor för en bilist som för en bussresenär om man räknar in att resenären går eller cyklar till hållplatsen, annars är skillnaden ännu större. En bilresa släpper i snitt ut mer än 45 000 gånger mer koldioxid än den som åker samma sträcka på räls.
Ytterst är det en fråga om demokrati och jämlikhet. En tredjedel av befolkningen har kollektivtrafiken som enda resealternativ, och 60 procent är delvis beroende av den. Den är till för alla dem som av olika anledningar inte har möjlighet att köra bil. Det kan bero på ekonomi, ålder, sjukdom eller någon funktionsvariation som gör en beroende av kollektivtrafiken. Att då, som i Göteborg och Stockholm, kraftigt öka biljettavgifter och kontroller är ett slag mot dem som ofta har det svårast i samhället. En avgiftsfri kollektivtrafik skulle vara ett effektivt sätt att bryta den ökande segregationen samt öka möjligheten för människor att nå nya arbetsmarknader. WSP:s rapport framhäver tydligt dessa sociala mervärden av en välfungerande kollektivtrafik. Västtrafik har i dag ett avtal med ISS, som ansvarar för biljettkontroller, värt 70 miljoner kronor per år. Tänk om dessa kontrollanter i stället kunde vara trygghetsvärdar, som hjälper passagerare som har svårt att kliva av och på bussen, och skapar trygghet under stökiga helgkvällar.
Huvudbudskapet i rapporten är att kollektivtrafiken bör ses som en investering i samhällsnyttan och inte en kostnad. Det är en investering i miljön och i människor som har det svårt, och bidrar till att skapa en attraktiv och välkomnande stadsmiljö. Det är inte heller på något sätt omöjligt. Redan 2012 införde Avesta nolltaxa med fantastiska resultat som följd. Resandet ökade med 80 procent och över 100 000 bilresor ersattes årligen. Förra året införde Sala och Fagersta kommuner liknande system. Luxemburg blev i vintras första land att införa nolltaxa för att komma till bukt med den lilla nationens enorma problem med trängsel.
Avgiftsfri kollektivtrafik är ytterst en fråga om vilket samhälle vi i framtiden vill ha. Det handlar dels om att locka över bilister till mer effektiva och miljömässigt hållbara transportmedel, men också om att bryta segregationen och öka människors tillgänglighet. Det handlar helt enkelt om en grundläggande demokratisk samhällsservice, som bör finnas för alla, oavsett bakgrund och inkomst. Något annat är inte värdigt en välfärdsnation.
